I'm gonna fight 'em all...

...a  seven nation army couldn't hold me back.
-The White Stripes - Seven Nation Army





Idag var jag för första gången på flera veckor lugn och avslappnad och... glad.

Glad ja. Det hade jag nästan glömt hur det kändes.

Stressen över spökvandring och uppsatser och prov har lett till att jag lider av konstant huvudvärk, ömma leder och att jag är extremt lättirriterad som mina nära och kära fått uppleva.
 
Jag ber om ursäkt för det.

Som sagt, jag var glad för första gången på länge idag. Övervakade sminkningen av några av mina klasskamrater till Hans Arnolds vernissage dit vi skulle för att göra reklam för oss själva.
Resultatet blev övervägande väldigt bra och jag fick lite tips från Lena som jag ska jobba vidare på. Det kändes toppen helt enkelt!

Sedan bar det iväg till Vernissagen i blåsten och vi såg nog lite roliga ut där vi kom i samlad trupp, alla utom jag och Lena i full kostym och smink. Lena körde dessutom en barnvagn ifrån 20-30-talet. Vi kom dit och där var ju Hans Arnold själv, som visade sig vara en helmysig farbror som jag alltid kommer uppskatta att jag har träffat. Det var extra häftigt för min konstnärliga ådra och barnet i mig som alltid haft en skräckblandad fascination för hans konst. Det fanns cider och godis och mina kära vänner såg så läskiga och läckra ut så det var sjukt. :)

Bussresan hem gick bra och jag hann med tajta anslutningar och fick sittplats båda gångerna.
Helt enkelt en toppendag ända tills jag kom hem.

Satu började då bråka om att jag smutsade ned mattan och jag sa att jag kunde tvätta den. Då fick hon totalryck och ignorerade mig totalt och började gasta om att jag bara bjäbbade och "blablablablabla" ... vilket var konstigt. För jag hade bara sagt att jag kunde göra rent den som kompensation. Även om detta innebar att jag behövde gå med den till kemtvätten.

Självklart.
Ingen dag som jag tar mig igenom nuförtiden kan ju vara helt bra eller hur?



Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=pr3VpP7Yzjs

Motivering:
Jag behöver muntras upp. Vacker dans som denna lyckas med det.

Time will fly away with me...

..."if truth won't stop and let me see."
-Missy Higgins - Drowning





Ibland undrar jag hur mina vänner orkar med mig.
Jag måste vara fruktansvärt påfrestande att umgås med emellanåt.

Insåg nämligen idag att om jag inte älskade mina vänner såpass mycket så skulle jag nog störa mig på vissa av deras vanor och att det måste vara likadant för dem.

Jag är glad att jag älskar dem och att de älskar mig i alla fall.
För hade det inte varit för det så hade vi nog bara stört oss på varandra.

*

Spökvandringen går framåt. Vi jobbar för fullt och ska göra detta till den bästa spökvandringen i Skara någonsin!

Den 24:e och 25:e Oktober får ni alltså komma och titta.
Det är faktiskt inte så långt kvar nu.


*

Saknar mina kusiner.
Emellanåt känner jag att jag behöver dem väldigt, väldigt mycket...
och då är det hemskt att det är så långt till Karlstad - Smedjebacken - Sunne - Gävle som det faktiskt är.



Dagens serie:



Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=lL4L4Uv5rf0

Motivering:
Guy Love... Kan det bli bättre?

Dagens YouTube2:
http://www.youtube.com/watch?v=LuzpeOZI6Fo

Motivering:
Det är Duff McKagan i cowboydräkt... som barfightas. Kan inte bli bättre.
Dessutom är det en skitsnygg musikvideo. Jag vill också bli jättekänd så jag kan spela in musikvideor med miljonbudget.

I'll follow the sun.

One day, you'll look, to see me gone
But tomorrow may rain so I'll follow the sun.

-The Beatles - I'll follow the sun





Förälskelsen har svalt min hunger och jag går på adrenalinkickar istället.
Det känns faktiskt bra, i alla fall nu när godiset är slut och jag plötsligt saknar sug för att köpa nytt.

Jag vet inte, den här gången känns det tryggare än vanligt...
Tvekar lite på om det är värt risken att hoppa nu.
Men det känns som om det här kan bli en anledning att le igen.

Vågar jag satsa?



Knowing me, Knowing you...

...we just have to face it, this time we're through.
Knowing me, knowing you, it's the best we can do.

-Abba - Knowing me, Knowing you





Visste ni, att det inte finns några grodor i Karlstad för att alla är prinsessor... nej... jag menar, prinsar?

-Det visste inte jag heller. Tydligen är det för att jag inte bor i Karlstad. Annars hade jag vetat det. Tydligen.

Visste ni, att vattnet i Villastaden,  Rottneros i Värmland är äckligt?

-Det visste inte jag heller, men det är uppenbarligen en sådan sak som man var tvungen att upptäcka själv.
I svenska kyrkans lokaler klockan... två på natten.




Jag är nu återigen hemma. Efter att ha varit hos mor i Skåne tre veckor. Större delen av dessa 21 dagar var ytterst långtråkiga, medan andra inte var det.

Jag har besökt Malmö och Stephanie och lärt mig att uppskatta hur mycket Joss Whedon utvecklades mellan Buffy the vampire slayer-filmen och tv-serien.

Jag har varit i Danmark med Ida och lärt mig att hon inte kan beställa en baguette ordentligt.

Jag har, varit på min kusins bröllop och lärt mig att jag är lyckligt lottad som tycker så mycket om mina kusiner som jag gör. Att återse dem var som att återse den andra hälften av min familj som jag inte träffar så ofta. Det var förlorade syskon och föräldrar alltihopa.

Jag har dessutom, som tidigare nämnt, lärt mig att inte dricka vatten i Rottneros, och att jag helt enkelt borde flytta till Karlstad.

Jag har även varit på Mamma Mia! i Scandinavium och lärt mig att jag och kritiker inte har samma åsikt om den uppsättningen. Jag tyckte det var en fantastisk feelgoodmusikal... kritikerna tyckte att det var lamt och B-klassat. 



Dagens YouTube: 
http://www.youtube.com/watch?v=JdxkVQy7QLM

Motivering: 
Min kusin Hannes fick mig att öppna ögonen för detta lilla mästerverk. Se den.
 

The summer's all in bloom...

...The summer's ending soon

-
Vanessa Carlton - White Houses





Så var det då äntligen sommar.

Sommar.

Sommar med regn och åska och mulet väder.

Sommar.

*

Även om sommaren ska vara en avslappnande tid så får jag lov att erkänna att jag sällan är så stressad som jag är just nu. Det är bröllop, det är resor, det är tidiga morgnar och sena nätter, det är en ständig brist på pengar och ett ökat shoppingbehov, det är ett ständigt magknip av saknad efter vänner som jag inte får träffa förrän om flera veckor, eftersom jag, på grund av sommarstressen, aldrig är hemma och kan umgås med dem, det är ensamma promenader i Lund och en mugg varm choklad på Coffe Shop tillsammans med mp3spelaren, det är en mobil vars räkning bara rusar iväg...
 
Det är inte alls avkopplande helt enkelt!

Hur jag än gör så verkar det aldrig finnas tid och resurser till att göra det jag mest vill:
Mysa i solskenet på balkongen medans mina vänner pladdrar på i en evinnerlighet tills jag till slut tröttnar och säger åt dem att gå och leka vattenkrig i trädgården medans jag lagar lunch och sjunger med till låtarna på skivan som jag satt i CD spelaren. Sen skulle vi gå till stranden och hitta något avskiljt ställe utan familjer med tio ungar som skriker efter glass och slår sig i tån på stenarna på botten. Där skulle vi sedan spendera timmar med att sola, bada, leka och allmänt fjanta runt som vi alltid gör.  
När de sedan gått hem vill jag bara kunna slappa med en god bok antingen på balkongen eller under mitt täcke, gärna med lite varm choklad eller te.

Som sagt. Min sommaridyll. 
Se? Inga ensamma tröstshoppingsprees i Lund där inte! 

Men man kan ju inte alltid få som man vill... det finns inbokade semestrar, stugor som är bokade, sevärdheter som ska besökas, syskon som ska lagas lunch till, tv program att glo på...

Jag får dock mina semesteridyllveckor till slut.
Det vet jag att jag får.
v.28 är närmast, sedan kommer nästan hela perioden emellan den 3e och 17e Augusti.

Då ska jag ta mig tid att göra allt det där som jag egentligen vill att min sommar ska innehålla.



Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=HhbbZ90Kx1Y

Motivering:
Det här är nog en av de bästa Whose Line videor jag har sett på länge. Jag kan inte släppa hur roligt det är, därför förtjänar den en plats som dagens youtube.

Sound & Vision

...and I will sing, waiting for the gift of sound and vision
-David Bowie . Sound and Vision




Låt oss prata om musik.


Jag är beroende av musik, kan inte leva utan det. Trivs inte i tystnad och föredrar helt klart, i alla sinnesstämningar, att ha musik. Musik kan trösta mig och låta mig ha utlopp för min ilska.

Musik är bra helt enkelt.


Mycket av min musiksmak har mina föräldrar påverkat mig med (Jag somnade till Europe när jag var jätteliten och inte kunde sova.) 


När jag var liten lyssnade pappa på Europe, Kiss, AC/DC, Sex Pistols, Alice Cooper, Black Sabbath, The Sweet, Whitesnake m.fl. Alla dessa blev band som jag själv lyssnar på och tycker om idag.

Mamma lyssnade på Cher, Abba, Shanaia Twain, Era, The Flying Pickets, musikaler m.m. Jag vet inte varför, men det enda jag verkligen behållit av det mamma gav mig i musikarv är musikalerna. Resten kan jag lyssna på och tycka är lite mysigt, men det är inte samma sak som det arv pappa gav mig.


*




Musikaler ja, det var när jag för första gången såg Cats (I en skinnfåtölj på Lilla Brunnsberg) på TV som drömmen om att bli musikalartist väcktes. Cats var den musikal som väckte mitt musikalintresse. Efter Cats såg jag de typiska barnmusikalerna, Bugsy Malone och Trollkarlen från Oz. Strax efter det följde tonårsmusikalerna West Side story (som jag inte alls tycker om, även i denna dag), Grease, Hair, Chicago och Moulin Rouge.


Min pappa och min styvmamma var och såg Kristina från Duvemåla då den spelades på Cirkus, och jag minns att Satu (min styvmamma) spelade "Löss" medan hon avlusade mitt hår för att jag skulle tänka på något annat. När Björn och Benny sedan satte upp Chess på svenska var de där och såg den, och då de kom hem med cd-skivan var jag såld. Runt nyår så visade de den på SVT och jag var frälst. Efter det betade jag även av det engelska soundtracket och jag kan än idag inte besluta vilken jag tycker bäst om.


Efter min tillfälliga tripp över till svenska musikaler återfann jag slutligen Cats och därmed sökte jag mig också till Andrew Loyd Webbers övriga verk. Jag såg filmatiseringarna av Phantom of the Opera, Evita och Jesus Christ Superstar i rapp följd, och under sommaren 2007, såg jag även Joseph and the Amazing technicolor dreamcoat, som kom att bli en av mina absoluta favoritmusikaler. På scen under denna period såg jag även Miss Saigon, som då vi gick dit utan förväntningar, gjorde både mig och min pappa mållösa över hur fantastisk den var.


På senare tid har jag även sett Sweeney Todd och RENT vars humor och glimt i ögat jag avgudar. Jag har även hört och sett snuttar ur "Wicked" en musikal som jag har lovat mig själv att jag måste se eftersom jag tycker så hemskt mycket om musiken. En annan sådan är Elton Johns Aida.


2006 fick jag dock äntligen se Cats live, visserligen på Svenska och med annat smink och koreografi, men det var ändå Cats och är nog en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Att jag faktiskt fått se den, på riktigt.


Mina topp fem musikaler:


5. Chess

Chess är en av dessa "fulländade" musikaler då karaktärer, musik och text fogas samman till en enhet som inte kan bli bättre. One night in Bangkok spelas ju fortfarande på radio, det borde vara det ultimata beviset.  

4. Miss Saigon

Musiken är fantastisk och är det rätt artister satta så kan låtarna lyfta taket. Den har dessutom en klanderfri, bra story, något som inte alla musikaler har .

3. Jesus Christ Superstar

En av de mest fantastiska musikaler som skrivits, Loyd-Webber och Rice sammarbetar och gör en av de bästa rockopera-musikaler som någonsin gjorts

2. Hair

En av de första musikaler som verkligen berörde mig så mycket att jag grät.

1. Cats

Den första kärleken väger alltid tyngst. Memory är dessutom en av de bästa ballader som skrivits.


Dagens musikal-YouTube:


Wicked - Popular  


Motivering:
Wicked fick mig på fall till stora delar på grund av den här låten.

*




Men något som båda mina föräldrar lyssnade på, och kanske det som mest satt sina spår och som kom att bli min första musikaliska kärlek, var The Beatles.


Jag har inte lika starka barndomsminnen ifrån Beatles som jag har av hårdrocken och musikalerna, vad jag vet är att jag alltid har tyckt om Beatles, och att jag ofta sjungit med i Obladi Oblada när pappa kört låtarna på datorn. Hade fram tills för några somrar sedan alltid haft Beatles som en lite "vid sidan av" lyssning, förutom det som jag var mest inne i just då. Vändningen som gjorde mig till en riktig, för att citera Ylva, "nörd", var Törebodafestivalen 2006. Då Lennon's magic elbow, ett Beatlescoverband från Liverpool spelade. Vändningen kom nog främst för att det var detta som fick Rad att lyssna på Beatles, och det kändes nog mer okej att göra det om hon gjorde det också tror jag.

Så efter det blev vi efter hand så Beatles-nördiga som vi är idag.


Jag hade tänkt att jag skulle göra en lista med mina fem favoriter av alla beatleslåtar... och jag måste erkänna att det är fruktansvärt svårt, men jag ska försöka i alla fall.      


5. Hey Jude

Den här låten har någon slags sötsur smak för mig. Jag brukar lyssna på den då jag är nere, eftersom den är precis lagom för sådana känslor.

4. Two of us

Jag gillar bildspråket i den här låten fruktansvärt mycket, jag tycker om låtar som beskriver saker så att jag kan se dem framför mig.  

3. Dear Prudence

Jag tycker om det faktum att jag kan lyssna på den här låten då jag är alldeles instängd och allt känns skit och inse att världen faktiskt är vacker och att jag inte kan vältra mig i självömkan.

2. A Hard day's night

En såndär låt som jag kan lyssna på 20ggr och jag tröttnar aldrig.

1. Here comes the sun

Min absoluta favorit bland alla Beatleslåtar. Om jag måste välja någon så är det just den här.


Dagens Beatles YouTube:


Help!

Motivering:
Promotionvideo till Help!, som jag finner hysteriskt rolig och bara så naturligt Beatles.

  

*




Inte all musik är ett direkt musikarv dock. Jag hade en intensivperiod då jag, efter att ha sett en livespelning för VH1, lyssnade fruktansvärt mycket på The Police. Texterna var helt brillianta och jag älskade att musiken var så långt ifrån allt annat jag lyssnat på, och så långt ifrån vad mina vänner lyssnade på. The Police i sin tur ledde mig till Stings soloarbeten, och nuförtiden är dessa sådana skivor som jag helt plötsligt kan känna ett sug i magen efter att få lyssna på.


Någon gång efter Sting, och kanske i mitten av Beatlesperioden, så började jag lyssna på min andra riktigt stora musikaliska kärlek, David Bowie.


Det var nog Life on Mars? som började det hela. Jag satt och glodde på VH1 igen (Man kan ju undra om jag saknar liv helt...) och de spelade Life on Mars? Självklart hade jag hört låten förut... men mest i bakgrunden och aldrig såhär. För det var just där, i den där soffan, just då, som jag insåg storheten i den låten. Bowie blev dock inte lika intensivt som Beatles hade varit, utan han låg mest vid sidan av och låtarna kom fram då jag kände för det. Vissa av hans låtar är faktiskt fortfarande det enda jag kan lyssna på då jag är i vissa sinnesstämningar.


Bowie förde mig även samman med Issan och Ida. Så jag är tacksam för det också.


Okej, En Bowietopplista. Det kommer att ge mig minst lika mycket ångest som den med Beatles, men det är lika bra att testa.


5. Miracle Goodnight

Kanske den svåraste att välja ut på den här listan, har så många favoriter som skulle ha förtjänat en plats. I slutändan blev det ändå en senare Bowie-låt som jag kommit att tycka fruktansvärt mycket om, mestadels för att soundet är så annorlunda tror jag.

4. Ziggy Stardust

Ett självklart val på topplistan. En låt som alltid får mig att önska att jag var ung under Ziggy-eran. 

3. Young Americans

Jag gillar att den är så härligt soulig. Detta är en låt som jag känner mig fruktansvärt bekväm med och som jag kan lyssna på när och vartsomhelst.

2. Rebel Rebel

Har en speciell relation till den låten och kan omöjligt förklara varför. Kanske är det min dröm att få göra uppror. Jag vet inte. Vad jag vet är dock att varenda gång jag hör den här låten så signalerar min hjärna direkt ett "GUD vad jag älskar den här låten!"

1. Life on Mars?

Är och kommer alltid att förbli min nummer ett på denna lista. Inget kan ändra på det.


Dagens Bowie YouTube


Cracked Actor  


Motivering:
Cracked Actor är i mina ögon en av de bästa dokumentärerna om Bowie som gjorts. Länkar till del 1 av 4. Se dem alla.

*


Idag kan jag inte påstå att jag har någon speciell musikalisk period. Utan jag lyssnar på allt jag har lyssnat på tidigare, och slänger in lite nytt (och gammalt) som jag upptäcker då och då. 


Willkommen, bienvenue, welcome!

"Fremde, etranger, stranger.
Gluklich zu sehen, je suis enchante,
Happy to see you,
Bliebe, reste, stay!
Wir sagen
Willkommen, bienvenue, welcome
Im Cabaret, au Cabaret, to Cabaret´"





Det här blir en nystart eftersom jag, av anledningar som inte ens jag förstår, inte längre kan logga in på min gamla blogg.

För er som vill läsa de få inlägg jag hann skriva i den så befinner den sig på denna domän:
Missing My Long Lost Neverland

Så, ni som inte känner mig kanske vill ha en introduktion, och jag tänker svara med en dikt som jag skrev för inte så länge sedan. 


Bara jag


Jag är en modern zornkulla,
född till att vara en hippie-mod men med en stark inre önskan om att få vara en äkta glamrockare,
och därmed få tillåtelse att bada i glitter och höga platåskor.

Jag avgudar Beatles och älskar Bowie,
men uppvuxen på pudelrock och musikal.


Jag har alltid trott på egen stil,
egen smak

Alltid trott på mig själv som individ
även om jag inte alltid har haft högt själförtroende

Alltid haft en förkärlek för det udda
Alltid beundrat de med modet att våga
Även om jag inte alltid vågat själv.


Jag är jag och jag skulle aldrig vilja byta med någon annan
För trots allt så är jag nöjd med den jag är.





Och om det inte faller er i smaken,
så är det inte mitt problem


Nyare inlägg
RSS 2.0