...were the ones who always spoke the truth.
The ones who made a difference, by withstanding the indifference.

- Kings of Convenience - Misread

---

---

I dagarna blev jag lämnad ensam när den delen av min familj som jag vanligtvis bor med åkte iväg till mumintrollens hemland för att fira min farfars 80årsdag.
Jag älskar vår stuga i Finland av hela mitt hjärta, och jag kan döda för salmiakki, muminläsk och ”grisar” (rektangulära, avlånga munkar fyllda med hallonsylt). Däremot har jag inte så mycket till övers för släktträffar.
Kontentan av detta, plus att jag har jobb att sköta hemma, gjorde att jag inte följde med. Något som resulterade i att jag under åtta dagar fick leka husägare på riktigt.

Jag skriver ”på riktigt” eftersom jag faktiskt inte undslapp problem.
Min första riktiga kväll ensam (jag räknar inte den när de andra for), hade jag kommit ihåg att ställa ut soptunnan som pappa bett mig, och bestämt mig för att belöna mig själv med ett bad. När jag vrider på kranen och börjar fylla upp vatten märker jag att det inte finns något varmvatten. Alls.
Jag meddelade min familj om detta och frågade var jag skulle ta vägen och började sedan den mödosamma arbetsuppgiften att koka vatten. För bada skulle jag.
Efter att ha fyllt upp halva badkaret med kallvatten fyllde jag sedan på med ytterligare en tredjedel kokande vatten, och fick då slutligen mitt badvatten till lagom temperatur. Det bara tog avsevärt mycket mer tid än vanligt.
När jag halvslumrat i blått Lush-badvatten och lyssnat på hela Kings of Convenience-skivan ”Riot on an empty street” ansåg jag mig färdig, och strax därefter ringde pappa och förklarade för mig hur man skulle hantera problemet när värmepumpen strejkar.
Underbart.

Som ”ensamstående” blir man lätt lite uttråkad i ett stort hus, och jag har spenderat mycket tid på att göra saker jag tycker om, som att gå på promenader, lyssna på musik och spela bas,
Men mycket av tiden har självklart gått till att titta på tv.

Jag råkade se på Jamie Oliver en av dagarna, och blev inspirerad till att tillaga spansk bönröra, och därför åkte jag till en affär för att inhandla bönor (som kändes som en viktig ingrediens). På vägen fann jag även spetspaprika, som är bland det godaste jag vet, och zucchini. Det hör dock inte egentligen hit,
På vägen hem mötte jag nämligen en gammal klasskamrat på bussen. Vi pratade inte med varandra, och det, tillsammans med boken om England jag satt och läste, etsade sig verkligen fast i mig med en extrem ”bortlängtan”. Jag vill härifrån helt enkelt, och jag kunde inte bli mer lycklig när jag insåg att jag dagen efter skulle boka flygbiljetter, och att det faktiskt inte kunde bli mer definitivt än så.

Bönröran blev för övrigt helt gudomlig.

Dock kan jag inte påstå att jag bara sitter och degar framför TV:n, för i knäet har jag för närvarande min mors gamla bröllopsklänning som jag är mitt i projektet att sy om.

För hand.

Inte för att det är någon fix idé eller för att det blir bättre då, utan för att jag inte kan hantera min extramammas symaskin.
Jag skulle kunna ge den till Ida, för hon skulle säkert ordna det när hon fick tid. Men vad exakt är njutningen i att låta någon annan försöka få din mors gamla bröllopsklänning att se modern, respektabel och betyyyydligt mindre ut?

 Nej, just det, jag tänkte väl det.


*

Många frågar mig hur jag kan hålla så många recept i huvudet och hur jag kan laga så god mat.
Svaret hittar vi i Jamie Oliver. Inte för att jag på något sätt studerat honom som en galning, utan för att han förstått poängen, att hålla det så enkelt som möjligt.

Ta min lunch häromdagen som exempel:

Jag tar en förpackning med Keldas Toscanska tomatsoppa och värmer den.
Samtidigt steker jag tärnat, vitt, franskbröd i olivolja tills de blir krispiga. Jag saltar, pepprar och lägger till lite vitlök.
Sedan häller jag upp tomatsoppan i en skål, lägger en klick burkpesto i mitten och häller i brödkrutongerna. Efter det ringlar jag över lite olivolja och smörar lite bröd.

Lunch kan inte bli mycket lättare eller godare än så!
Det blir inte ens särskilt mycket disk efter det.

 
Jag är dock sådan att det enda jag faktiskt tycker om att städa är köksbänken. Det är så oerhört tillfredsställande att se den blänkande ren och utan disk på hög efteråt.

---

Dagens recept:

Spansk bönröra (2 portioner):

Ingredienser:

½ zucchini
1 spetspaprika (eller annan paprika)
1 tomat
1 burk cannelinibönor
½ - 1 dl vatten
Basilika
Paprikapulver
1 klyfta vitlök

Lägg lite matfett i en stekpanna, strimla zucchinin och spetspaprikan och hacka dem i lagom stora bitar. Jag brukar dela zucchinistrimlorna i två delar och sedan göra spetspaprikan ungefär samma storlek.
Hacka tomaten i oregelbundet stora bitar.
Häll alltsammans i stekpannan och låt brynas en stund tillsammans med den hackade vitlöksklyftan.
Ett bra tips är att krossa klyftan med kniven först eftersom de frigör smakerna mer.
Tillsätt sedan burken med cannelinibönor samt ½ till 1 dl vatten. Bara tillräckligt mycket för att röran ska bli krämig. Det ska inte bli vattnigt.
Smaka av med kryddorna och låt stå mellan fem och femton minuter beroende på hur bråttom du har. Rör om då och då.

Serveras lika bra till grillat kött, stekt fisk som till falafel.
Pröva dig fram helt enkelt!

---

Sägas bör dock att jag mot slutet av veckan måste fått lite abstinens i min ensamhet.

Inom loppet av några dagar hade jag:

-Ringt och skällt ut Telia för att jag fortfarande saknade bredband. 
-Pratat med norrlänningen som slutligen fixade mitt bredband på en lördag eftersom jag tydligen äntligen lyckats låta tillräckligt förbannad.
-Hatälskat CDON som restonerat min Bob Dylan skiva
-Bakat muffins
-Bjudit fem personer på chokladpaj
-Lärt mig spruta eld
-Råkat bli lite tillfälligt småförälskad i Nicolas Cage.


För övrigt hade jag upptäckt den här reklamen, som kommer att bli dagens YouTube.

Dagens Youtube:

http://www.youtube.com/watch?v=owGykVbfgUE
&
http://www.youtube.com/watch?v=EYvQ9jgXzIk

Motivering:

Behöver jag säga mer än att de är helt random, mer eller mindre störda OCH att han är briljant som kan hålla masken genom det där?

<3 

---

"No one says stuff like that anymore."
"No, but they think like that."

- A. Chase and B. Gates