Haven't changed, haven't much to say...
"...But man, I still think them cats are crazy"
- Thin Lizzy - The boys are back in town
För er som inte vet det så är jag ett presentfreak. Inte på det sättet att jag älskar att få presenter (Ja okej, lite då. ;P) men för att jag älskar att göra presenter.
Oftast får jag en idé i huvudet, och sen kommer jag på att "det vore ju ännu bättre om jag gjorde det här också." och sen är karusellen igång och slutligen sitter jag där, som jag gör just nu, med ett x-antal presenter som förvisso hör ihop under ett visst tema, men som jag själv inser skulle ge de flesta skuldkänslor för att de inte är "lika bra på att komma på saker" som jag är.
Nu kan jag ju passa på att klargöra en gång för alla, oavsett vad jag ger er så finns det alltid en tanke bakom, eftersom jag tycker tanken är det viktigaste. Sen om den tanken ger mig fler idéer till presenter eller bara en enda det är en annan sak.
Som sagt, tanken är det viktigaste. Oavsett vad ni ger mig tillbaka så räcker det för mig att se att ni har tänkt.
Jag fick en gång ett skriv och ritblock med Fredrik Wikingsson på, och det var precis lika roligt för mig att få som den låda med stora chokladkakor jag fick många år tidigare.
Varför? - Jo för att den jag fick det av i fråga hade TÄNKT.
Helt enkelt, så länge ni inte köper en tröja som är precis likadan som en som ni sett mig i vid ett flertal tillfällen så kan ni andas ut.
Ni är inte okreativa på något sätt alls, oavsett om ni ger mig ljushållare, muffins, filtar eller egenhändigt gjorda tavlor och roliga böcker.
Idag fyllde min pappa år så jag gick upp tidigare för att göra födelsedagscupcakes till honom.
Han och jag hade dessutom pysselstund när vi försökte komma underfund med hur vi skulle få de överblivna cupcakesen att få plats i kylen.
Lösningen blev ett lager med bakelser på botten av en julskumslåda och ett hemmagjort "tak" av en ölburkspappförpackning. Snyggt var det inte, men funktionsdugligt!
Mina cupcakes blev fina i alla fall! (Den rosa är min kära systers):
Cupcakes (ca 12st små)
100 g smör
2 ägg
1 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
ev. skalet från en citron.
Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret och vispa samman detta med äggen och de övriga ingredienserna.
Fyll muffinsformar till 2/3 med smet och grädda i ugnen i ca. 10 minuter eller tills de blir gyllenbruna.
Ta ut dem, låt dem svalna i formarna ca. 5 minuter, plocka sedan upp dem och låt dem svalna på galler.
Gör toppingen under tiden de gräddas.
Frosting
2,3 dl strösocker
0,8 dl vatten
1/4 tsk pressad citron
2 äggvitor
1 tsk vaniljsocker
Vispa med elvisp tills smeten blir vit och fast. (Detta kan ta ett tag, tappa inte tålamodet!)
Färga gärna med karamellfärg.
När cupcakesen svalnat kan du dekorera dem med toppingen och eventuella andra detaljer som silversockerkulor, strössel, kristyr och marsipandetaljer.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=QK8P_Bdb_Ds
Motivering:
För att jag saknar sommaren...
För att jag saknar tiden då man tittade på sommarlovsmorgon...
och för att jag saknar tiden när sommarlovsmorgon gjorde bra TV av ordet plåtskrälle, när fula peruker var ursäktligt och när Albin Flinkas hade som hobby att titta på möer.
- Thin Lizzy - The boys are back in town
För er som inte vet det så är jag ett presentfreak. Inte på det sättet att jag älskar att få presenter (Ja okej, lite då. ;P) men för att jag älskar att göra presenter.
Oftast får jag en idé i huvudet, och sen kommer jag på att "det vore ju ännu bättre om jag gjorde det här också." och sen är karusellen igång och slutligen sitter jag där, som jag gör just nu, med ett x-antal presenter som förvisso hör ihop under ett visst tema, men som jag själv inser skulle ge de flesta skuldkänslor för att de inte är "lika bra på att komma på saker" som jag är.
Nu kan jag ju passa på att klargöra en gång för alla, oavsett vad jag ger er så finns det alltid en tanke bakom, eftersom jag tycker tanken är det viktigaste. Sen om den tanken ger mig fler idéer till presenter eller bara en enda det är en annan sak.
Som sagt, tanken är det viktigaste. Oavsett vad ni ger mig tillbaka så räcker det för mig att se att ni har tänkt.
Jag fick en gång ett skriv och ritblock med Fredrik Wikingsson på, och det var precis lika roligt för mig att få som den låda med stora chokladkakor jag fick många år tidigare.
Varför? - Jo för att den jag fick det av i fråga hade TÄNKT.
Helt enkelt, så länge ni inte köper en tröja som är precis likadan som en som ni sett mig i vid ett flertal tillfällen så kan ni andas ut.
Ni är inte okreativa på något sätt alls, oavsett om ni ger mig ljushållare, muffins, filtar eller egenhändigt gjorda tavlor och roliga böcker.
Idag fyllde min pappa år så jag gick upp tidigare för att göra födelsedagscupcakes till honom.
Han och jag hade dessutom pysselstund när vi försökte komma underfund med hur vi skulle få de överblivna cupcakesen att få plats i kylen.
Lösningen blev ett lager med bakelser på botten av en julskumslåda och ett hemmagjort "tak" av en ölburkspappförpackning. Snyggt var det inte, men funktionsdugligt!
Mina cupcakes blev fina i alla fall! (Den rosa är min kära systers):
Cupcakes (ca 12st små)
100 g smör
2 ägg
1 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
ev. skalet från en citron.
Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret och vispa samman detta med äggen och de övriga ingredienserna.
Fyll muffinsformar till 2/3 med smet och grädda i ugnen i ca. 10 minuter eller tills de blir gyllenbruna.
Ta ut dem, låt dem svalna i formarna ca. 5 minuter, plocka sedan upp dem och låt dem svalna på galler.
Gör toppingen under tiden de gräddas.
Frosting
2,3 dl strösocker
0,8 dl vatten
1/4 tsk pressad citron
2 äggvitor
1 tsk vaniljsocker
Vispa med elvisp tills smeten blir vit och fast. (Detta kan ta ett tag, tappa inte tålamodet!)
Färga gärna med karamellfärg.
När cupcakesen svalnat kan du dekorera dem med toppingen och eventuella andra detaljer som silversockerkulor, strössel, kristyr och marsipandetaljer.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=QK8P_Bdb_Ds
Motivering:
För att jag saknar sommaren...
För att jag saknar tiden då man tittade på sommarlovsmorgon...
och för att jag saknar tiden när sommarlovsmorgon gjorde bra TV av ordet plåtskrälle, när fula peruker var ursäktligt och när Albin Flinkas hade som hobby att titta på möer.
My hands shake, my knees quake
"...it's everyday, same way.
'Cause then came you
Then there's you
I keep your picture in my worn through shoes
...
If you let me, I'll know just what to do."
- Joshua Radin - Someone else's life
"Jag var rädd att livet skulle vara som det såg ut, meningslöst... det är jag nog fortfarande... att allt är meningslöst, att inte allt är möjligt."
- Noomi Rapace
Jag vet verkligen inte vad jag ska bli när jag "blir stor". Visst har jag tänkt på saken och kommit fram till ett antal alternativ, men jag är inte helt säker.
Hur kan man någonsin vara helt säker på att det man tycker verkar som en bra idé nu verkligen är det man vill spendera resten av sitt liv med att göra?
Jag är ju inte samma person nu som jag var för tre år sedan när jag började gymnasiet och jag förutsätter att jag inte kommer vara samma person idag som jag är om tre år.
Man förändras ju som människa, hur ska jag då kunna veta vad jag vill göra resten av mitt liv? - För det skulle ju kännas surt om jag spenderar tre år på en högskola och pluggar något som jag efter tio år ute i arbetslivet kommer på är långt ifrån det jag vill hålla på med.
Orkar man börja om från början och plugga igen då? ... jag vet verkligen inte.
För som sagt, hur ska man veta?
Jag gillar dock att tänka att möjligheter alltid finns.
Om jag vill åka till England och jobba ett år så måste det finnas ett sätt att lösa det på.
Om jag vill bli polis och samtidigt driva en glasskiosk så går det också.
Det gäller bara att ha tillräckligt mycket driv och övertygelse att man orkar och kan se alla möjligheter som finns.
Blåbärsmuffins (20st små, 10st stora)
125 g smör/margarin
2 dl socker
2 ägg
1,5 dl mjölk
4,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
Frusna blåbär
Sätt ugnen på 200 grader
Rör samman socker och margarin tills det blir pösigt. Tillsätt ett ägg i taget under omröring.
Häll i mjöl och bakpulver, varva med mjölken.
Tillsätt blåbär efter tycke och smak.
Fyll muffinsformar i papper eller plåt till 2/3 med smeten.
Grädda i 15-25 minuter beroende på storlek.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=Q01WCVrgQaU
Motivering:
För att Rufus faktiskt kan få George Michael att bli uthärdlig. Och för att deras lilla introdialog och den sista lilla intervjusnutten med Ben Folds är så söt. :)
'Cause then came you
Then there's you
I keep your picture in my worn through shoes
...
If you let me, I'll know just what to do."
- Joshua Radin - Someone else's life
"Jag var rädd att livet skulle vara som det såg ut, meningslöst... det är jag nog fortfarande... att allt är meningslöst, att inte allt är möjligt."
- Noomi Rapace
Jag vet verkligen inte vad jag ska bli när jag "blir stor". Visst har jag tänkt på saken och kommit fram till ett antal alternativ, men jag är inte helt säker.
Hur kan man någonsin vara helt säker på att det man tycker verkar som en bra idé nu verkligen är det man vill spendera resten av sitt liv med att göra?
Jag är ju inte samma person nu som jag var för tre år sedan när jag började gymnasiet och jag förutsätter att jag inte kommer vara samma person idag som jag är om tre år.
Man förändras ju som människa, hur ska jag då kunna veta vad jag vill göra resten av mitt liv? - För det skulle ju kännas surt om jag spenderar tre år på en högskola och pluggar något som jag efter tio år ute i arbetslivet kommer på är långt ifrån det jag vill hålla på med.
Orkar man börja om från början och plugga igen då? ... jag vet verkligen inte.
För som sagt, hur ska man veta?
Jag gillar dock att tänka att möjligheter alltid finns.
Om jag vill åka till England och jobba ett år så måste det finnas ett sätt att lösa det på.
Om jag vill bli polis och samtidigt driva en glasskiosk så går det också.
Det gäller bara att ha tillräckligt mycket driv och övertygelse att man orkar och kan se alla möjligheter som finns.
Blåbärsmuffins (20st små, 10st stora)
125 g smör/margarin
2 dl socker
2 ägg
1,5 dl mjölk
4,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
Frusna blåbär
Sätt ugnen på 200 grader
Rör samman socker och margarin tills det blir pösigt. Tillsätt ett ägg i taget under omröring.
Häll i mjöl och bakpulver, varva med mjölken.
Tillsätt blåbär efter tycke och smak.
Fyll muffinsformar i papper eller plåt till 2/3 med smeten.
Grädda i 15-25 minuter beroende på storlek.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=Q01WCVrgQaU
Motivering:
För att Rufus faktiskt kan få George Michael att bli uthärdlig. Och för att deras lilla introdialog och den sista lilla intervjusnutten med Ben Folds är så söt. :)
I'll always be scared of heights
"I didn't think I'd meet someone who'd make me change my ways
Never thought I'd find someone who'd brighten up my days
Someone who made me forget
my hands were tied
my wings were clipped
Someone who made me believe that I could let go"
- Espen Lind - Scared of heights
Jag ber om ursäkt för bristen på egna ord på sistone...
Jag har bara haft lite svårt att reda ut mina egna tankar.
Men för att inte vara helt tyst så tänkte jag att jag skulle citera istället. Men inte på samma sätt som jag gör i min andra blogg med roliga citat från nära och kära, nej jag tänkte mer citat från människor jag inte känner men vars uttalanden gör att man känner sig lite mindre ensam med sina tankar här i världen.
"Have you ever been in love? - Horrible isn't it?
It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up.
You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...You give them a piece of you.
They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore. Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like 'maybe we should be just friends' turns into a glass splinter working its way into your heart.
It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain.
I hate love.”
- Neil Gaiman
"Don't use words too big for the subject. Don't say "infinitely" when you mean "very"; otherwise you will have no word left for when you want to talk about something that is really infinite."
- C.S. Lewis
"I don't think the human mind can comprehend the past and the future. They are both just illusions that can manipulate you into thinking theres some kind of change."
- Bob Dylan
"If someone thinks that love and peace is a cliche that must have been left behind in the Sixties, that's his problem. Love and peace are eternal."
- John Lennon
"Music was my refuge. I could crawl into the space between the notes and curl my back to loneliness."
- Maya Angelou
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=pB1pV8zRVaw
Motivering:
För att Lennon hade rätt och för att musiken är lika evig.
Never thought I'd find someone who'd brighten up my days
Someone who made me forget
my hands were tied
my wings were clipped
Someone who made me believe that I could let go"
- Espen Lind - Scared of heights
Jag ber om ursäkt för bristen på egna ord på sistone...
Jag har bara haft lite svårt att reda ut mina egna tankar.
Men för att inte vara helt tyst så tänkte jag att jag skulle citera istället. Men inte på samma sätt som jag gör i min andra blogg med roliga citat från nära och kära, nej jag tänkte mer citat från människor jag inte känner men vars uttalanden gör att man känner sig lite mindre ensam med sina tankar här i världen.
"Have you ever been in love? - Horrible isn't it?
It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up.
You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...You give them a piece of you.
They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore. Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like 'maybe we should be just friends' turns into a glass splinter working its way into your heart.
It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It's a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain.
I hate love.”
- Neil Gaiman
"Don't use words too big for the subject. Don't say "infinitely" when you mean "very"; otherwise you will have no word left for when you want to talk about something that is really infinite."
- C.S. Lewis
"I don't think the human mind can comprehend the past and the future. They are both just illusions that can manipulate you into thinking theres some kind of change."
- Bob Dylan
"If someone thinks that love and peace is a cliche that must have been left behind in the Sixties, that's his problem. Love and peace are eternal."
- John Lennon
"Music was my refuge. I could crawl into the space between the notes and curl my back to loneliness."
- Maya Angelou
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=pB1pV8zRVaw
Motivering:
För att Lennon hade rätt och för att musiken är lika evig.
I find a fatal flaw in the logic of love...
And you still don't get it.
I find myself torn with hope that you either never will or will.
"There are nine million bicycles in Beijing
That's a fact,
It's a thing we can't deny
Like the fact that I will love you till I die.
There are six billion people in the world
More or less
and it makes me feel quite small
But you're the one I love the most of all"
- Katie Melula - Nine million Bicycles
Jag är ganska övertygad om att solen faktiskt kikade fram en stund idag.
Det kanske blir vår någon gång trots allt.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=AoDopGtPMPc
Motivering:
För att få TV-karaktärer kan få mig att skratta så mycket som Mark och Amanda. :)
You've been so quiet...
...you've been so distant.
Will you talk, if I listen?
- Deportees - Will you talk (If I listen)
Igår gjorde jag någonting som jag velat göra men som jag aldrig gjort,
jag bakade bagels.
Jag vet inte om det är min FBI-dröm som svamlar igen men jag älskar verkligen bagels. Det är en av få saker som jag kan komma på mig själv med att verkligen längta efter.
Alltså bestämde jag mig, det avskräckande komplicerade receptet till trots, att pröva ändå. Det kunde ju trots allt bara gå åt fanders med det hela.
Dock visade det sig att det enda jobbiga med bagels var att det tog tid, men tid hade jag så att det räckte och blev över, och sen blev det grymt gott i slutändan också!
Jag tror att A och O i köket till stor del är att våga testa och inte anse sig begränsad av recept som verkar svåra till en början. Se bara till att du har gott om tid och resurser nog att börja om ifall det skulle bli fel.
Jag plockade mitt recept från Leila Lundholm så det återger jag även här:
Bagels (12 st)
25 g jäst
5 5 dl ljummet vatten
2.5 2.5 tsk salt
2 2 msk flytande honung
13.5 dl vetemjöl special
Uppvispad äggvita från 1 ägg till pensling
Smula jästen i en bunke och lös upp med vatten, salt och honung. Tillsätt lite mjöl i taget.
Arbeta degen i maskin i cirka 5 minuter. Degen skall vara stum och ganska hård. Låt den sedan jäsa i bunken till dubbel storlek under bakduk i cirka 60 minuter.
Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i 12 bitar.
Forma varje bit till en rund bulle och tryck ut ett hål i mitten med hjälp av pekfingret. Snurra degbiten runt fingret så att en större ring bildas.
Jäs bagelsen under bakduk på en plåt med bakplåtspapper i cirka 45 minuter.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=4wnfkx92yxA
Motivering:
För att jag älskar nya musikfynd.
Will you talk, if I listen?
- Deportees - Will you talk (If I listen)
Igår gjorde jag någonting som jag velat göra men som jag aldrig gjort,
jag bakade bagels.
Jag vet inte om det är min FBI-dröm som svamlar igen men jag älskar verkligen bagels. Det är en av få saker som jag kan komma på mig själv med att verkligen längta efter.
Alltså bestämde jag mig, det avskräckande komplicerade receptet till trots, att pröva ändå. Det kunde ju trots allt bara gå åt fanders med det hela.
Dock visade det sig att det enda jobbiga med bagels var att det tog tid, men tid hade jag så att det räckte och blev över, och sen blev det grymt gott i slutändan också!
Jag tror att A och O i köket till stor del är att våga testa och inte anse sig begränsad av recept som verkar svåra till en början. Se bara till att du har gott om tid och resurser nog att börja om ifall det skulle bli fel.
Jag plockade mitt recept från Leila Lundholm så det återger jag även här:
Bagels (12 st)
25 g jäst
5 5 dl ljummet vatten
2.5 2.5 tsk salt
2 2 msk flytande honung
13.5 dl vetemjöl special
Uppvispad äggvita från 1 ägg till pensling
Smula jästen i en bunke och lös upp med vatten, salt och honung. Tillsätt lite mjöl i taget.
Arbeta degen i maskin i cirka 5 minuter. Degen skall vara stum och ganska hård. Låt den sedan jäsa i bunken till dubbel storlek under bakduk i cirka 60 minuter.
Stjälp upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i 12 bitar.
Forma varje bit till en rund bulle och tryck ut ett hål i mitten med hjälp av pekfingret. Snurra degbiten runt fingret så att en större ring bildas.
Jäs bagelsen under bakduk på en plåt med bakplåtspapper i cirka 45 minuter.
Koka upp vatten i en stor kastrull.
Sätt ugnen på 175 grader.
Koka degringarna i vattnet, några i taget, i cirka 2-3 minuter på varje sida.
Låt dem torka av på en ren kökshandduk.
Lägg över dem på plåten med bakplåtspapper och pensla med uppvispad äggvita och strö eventuellt över valfria frön
Grädda bröden gyllene mitt i ugnen i 20-25 minuter.
Servera varma (direkt ur ugn eller uppvärmda) med valfritt tillbehör. (Själv kör jag på Philadelphiaost)
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=4wnfkx92yxA
Motivering:
För att jag älskar nya musikfynd.
