I'm gonna fight 'em all...
...a seven nation army couldn't hold me back.
-The White Stripes - Seven Nation Army
Idag var jag för första gången på flera veckor lugn och avslappnad och... glad.
Glad ja. Det hade jag nästan glömt hur det kändes.
Stressen över spökvandring och uppsatser och prov har lett till att jag lider av konstant huvudvärk, ömma leder och att jag är extremt lättirriterad som mina nära och kära fått uppleva.
Jag ber om ursäkt för det.
Som sagt, jag var glad för första gången på länge idag. Övervakade sminkningen av några av mina klasskamrater till Hans Arnolds vernissage dit vi skulle för att göra reklam för oss själva.
Resultatet blev övervägande väldigt bra och jag fick lite tips från Lena som jag ska jobba vidare på. Det kändes toppen helt enkelt!
Sedan bar det iväg till Vernissagen i blåsten och vi såg nog lite roliga ut där vi kom i samlad trupp, alla utom jag och Lena i full kostym och smink. Lena körde dessutom en barnvagn ifrån 20-30-talet. Vi kom dit och där var ju Hans Arnold själv, som visade sig vara en helmysig farbror som jag alltid kommer uppskatta att jag har träffat. Det var extra häftigt för min konstnärliga ådra och barnet i mig som alltid haft en skräckblandad fascination för hans konst. Det fanns cider och godis och mina kära vänner såg så läskiga och läckra ut så det var sjukt. :)
Bussresan hem gick bra och jag hann med tajta anslutningar och fick sittplats båda gångerna.
Helt enkelt en toppendag ända tills jag kom hem.
Satu började då bråka om att jag smutsade ned mattan och jag sa att jag kunde tvätta den. Då fick hon totalryck och ignorerade mig totalt och började gasta om att jag bara bjäbbade och "blablablablabla" ... vilket var konstigt. För jag hade bara sagt att jag kunde göra rent den som kompensation. Även om detta innebar att jag behövde gå med den till kemtvätten.
Självklart.
Ingen dag som jag tar mig igenom nuförtiden kan ju vara helt bra eller hur?
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=pr3VpP7Yzjs
Motivering:
Jag behöver muntras upp. Vacker dans som denna lyckas med det.
-The White Stripes - Seven Nation Army
Idag var jag för första gången på flera veckor lugn och avslappnad och... glad.
Glad ja. Det hade jag nästan glömt hur det kändes.
Stressen över spökvandring och uppsatser och prov har lett till att jag lider av konstant huvudvärk, ömma leder och att jag är extremt lättirriterad som mina nära och kära fått uppleva.
Jag ber om ursäkt för det.
Som sagt, jag var glad för första gången på länge idag. Övervakade sminkningen av några av mina klasskamrater till Hans Arnolds vernissage dit vi skulle för att göra reklam för oss själva.
Resultatet blev övervägande väldigt bra och jag fick lite tips från Lena som jag ska jobba vidare på. Det kändes toppen helt enkelt!
Sedan bar det iväg till Vernissagen i blåsten och vi såg nog lite roliga ut där vi kom i samlad trupp, alla utom jag och Lena i full kostym och smink. Lena körde dessutom en barnvagn ifrån 20-30-talet. Vi kom dit och där var ju Hans Arnold själv, som visade sig vara en helmysig farbror som jag alltid kommer uppskatta att jag har träffat. Det var extra häftigt för min konstnärliga ådra och barnet i mig som alltid haft en skräckblandad fascination för hans konst. Det fanns cider och godis och mina kära vänner såg så läskiga och läckra ut så det var sjukt. :)
Bussresan hem gick bra och jag hann med tajta anslutningar och fick sittplats båda gångerna.
Helt enkelt en toppendag ända tills jag kom hem.
Satu började då bråka om att jag smutsade ned mattan och jag sa att jag kunde tvätta den. Då fick hon totalryck och ignorerade mig totalt och började gasta om att jag bara bjäbbade och "blablablablabla" ... vilket var konstigt. För jag hade bara sagt att jag kunde göra rent den som kompensation. Även om detta innebar att jag behövde gå med den till kemtvätten.
Självklart.
Ingen dag som jag tar mig igenom nuförtiden kan ju vara helt bra eller hur?
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=pr3VpP7Yzjs
Motivering:
Jag behöver muntras upp. Vacker dans som denna lyckas med det.
Kommentarer
Trackback
