Her eyes were exciting, and her hair was golden...

...her lips were inviting
and my heart she's stolen!
- Chris Andrews - Pretty Belinda







Jag skriver mycket, och en av de bästa känslorna jag vet, det är när jag kan se tillbaka på en text jag skrivit någonstans och vara fullständigt nöjd med den.
Då känner jag mig alldeles varm och stolt över mig själv på ett sätt som jag aldrig gör annars.

Skrivandet är något jag älskar att göra, något jag vill göra så bra ifrån mig i att jag kan känna att det inte kan bli bättre.
Jag känner mig så himla nöjd när jag kan läsa en text som är två-tre år gammal och fortfarande tycka att den är bra.
Det är inte alla texter jag kan det med, men vissa av dem är små konstverk som är precis som jag vill ha dem.

Jag älskar förvisso att rita och måla också men det är sällan jag är nöjd någon längre tid med det jag gör, för just där kan jag alltid hitta saker som jag kan bli mycket bättre på.


Det är sällan jag känner mig så nöjd med något annat.
Ett av undantagen är väl när jag fick alla rätt på ett Historiaprov i Franska revolutionen som jag inte kände mig helt säker på när jag satte mig och började skriva.
Ett annat är när jag spelade Karl-Bertil Johnsson i en liten lokalproduktion i Mariestad.

Det är små saker som kanske inte verkar så speciella för andra, men som är det för mig.


//Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0