- Petter ft. Säkert - Logiskt

---

Egentligen skulle det här inlägget handla om något helt annat,

men det får avslutas vid ett annat tillfälle känner jag.

På humör för att skriva, men inte om det som det var tänkt.

---

På sistone har jag bänkat mig framför TV 4:as program Så mycket bättre varje vecka.

Först trodde jag att det skulle vara ett jobbigt, trist och bara menlöst program.

Ungefär som jag ansåg att Stjärnorna på slottet var, då de egentligen bara plockat ihop en bunt kändisar för att de skulle börja bråka.

För er som inte sett Så mycket bättre, så går programmet ut på att sju helt olika artister,

Lill-Babs, Petter, September, Lasse Berghagen, Christer Sandelin, Plura och Thomas DiLeva,

har placerats en vecka på en gård på Gotland.

De har fått förbereda sig genom att göra en cover av valfri låt av alla de andra artisterna, som de sedan framför då det är denna artists speciella temadag.

Det låter inte jättespännande, men det blir ett fungerande programkoncept eftersom dessa människor både är talangfulla, och respekterar varandra så mycket som de gör.

I och med det här programmet har Petter fått mig att ändra uppfattning om hip-hop och rap samt sig själv som persom, September har gått från partybrud med cool stil till en människa med extremt stor musikalisk talang och DiLeva har...
ja, växt i mina ögon. När jag ser honom i det här programmet ger han ett så fruktansvärt annat intryck än på scen. Här framstår han helt enkelt som en ytterst skön och sympatisk människa.

Och finns det egentligen något finare och mer vackert än att se Thomas DiLeva hålla handen med Petter?

Nej, jag tror fan inte det.

---

Idag träffade jag Watson.

För sista gången innan hon åker, högst troligt.

Det var bland det jobbigaste jag gjort.

En helt fantastisk, svinkall dag...

Den gjorde nytta. Jag fick prata om allt och inget med den människa jag bäst kan prata om allt och inget med. Och jag
är så himla glad att jag fick göra det innan hon åkte.

Watson är och förblir trots allt, min Watson.

Vi skrattade, fikade, grät, pratade massor, köpte mina första par örhängen, pratade lite mer, grät lite mer...

Sedan grät jag hela eftermiddagen,

och jag vet fortfarande inte om det här var en bra dag eller en usel sådan...

men jag gissar att den kanske var lite av båda. Mest bra.

---

- Thomas DiLeva

Ja, det kändes ju lite relaterat. ;)