I get by

....with a little help from my friends.
- The Beatles
- With a little help from my friends







Dag 7 – Vänner

Det är så svårt att skriva om sådana här saker på en blogg där jag på något sätt beslutat att jag inte vill bli för personlig. Inte för att jättemånga utöver mina vänner och familj läser den särskilt ofta, utan mer för att jag inte riktigt vill ha så stor del av mig där ute, publicerat i klarspråk.
Jag har min dagbok till det. Den där öppenheten. Kanske är det därför jag bloggar så sällan, för att jag skriver allt vardagligt som händer, stort som smått, i min dagbok.

Jag älskar mina vänner. Det gör jag verkligen.
Jag har blivit sviken förut, som så många andra har, jag har trott att jag har haft vänner som sedan vänt mig ryggen och jag har i min tur, om än ofrivilligt, råkat svika andra. Det är sådant som händer. Det gör ont i mig i efterhand när jag kommer till insikt om det, och har jag tur så går det att lappa ihop. För mina vänner är viktiga för mig. Väldigt viktiga.
De närmsta vännerna är inte jättemånga i antal. Men de jag har ser jag som riktiga vänner. Sådana som finns där i ur och skur om jag skulle behöva det. Som står ut med mina konstigaste perioder och dummaste uttalanden. Och det är helt fantastiskt. Det är ömsesidiga relationer och ömsesidig värme mellan oss, och jag vet att vad jag ger får jag alltid tillbaka, om inte mer.
De bästa minnena, de bästa ögonblicken jag har i mitt liv är ofta med dem. På något sätt. De är så fina och fantastiska människor allihopa, och jag är så glad att jag har dem, varje dag. Även om jag kanske inte säger det jämt och även om vi inte träffas jätteofta så är de så fruktansvärt viktiga för att jag ska fungera som människa. Och det gör det ännu viktigare att de vänner jag har står mig så nära. Jag har alltid någon jag kan prata med. Det vet jag, och den kunskapen gör allt lite lättare, hela tiden. Man känner sig så väldigt mycket mindre ensam då, och det är en stor och viktig del med vänner. Jag skulle inte känna mig alls lika bekväm som den jag är om jag inte hade dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0