You can tell the sun in his jealous sky...

...when we walked in fields of gold. 

Sting - Fields of Gold 







Ibland känns det som om livet springer ifrån mig.

Jag blir liksom kvar i mörkret efter att en dörr öppnats och stängts innan jag hann igenom den.

Så känns det just nu.

Jag är sjuk, och imorgon ska jag stå i en kyrka och sjunga trots att jag aldrig gjort något liknande förut och trots att jag inte vet om sorgen kommer att bli överväldigande.

Men jag gör det ändå. För det känns rätt.

Det där med känsla är viktigt för mig. Jag måste känna in i märgen att jag är stark nog att klara av det.
Det är nog därför jag tvekar så mycket.

Vill inte göra bort mig.





Det är en dålig vana egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0