...bluebirds fly.
-Judy Garland - Somewhere over the rainbow

---

Malmö Operans Jesus Christ Superstar kan komma att ges ut på skiva 

Så lät det alltså i November.
De väntade på besked.

Häromveckan skickade jag ett mail till Malmö Opera och frågade om det faktiskt framkommit något mer ang. saken.
Svaret var att de fortfarande väntade.
Det var fortfarande oklart vidare de skulle få rättigheterna eller inte.

De har alltså förhandlat i dryga tre månader nu... troligtvis mer, och ännu har inget hänt.
Till min, och många andras stora besvikelse.

Som ett tillägg till vår förtvivlan visade det sig också att den omtalade sändingen av Jesus Christ Superstar som isåfall skulle visas på biografer etc. inte blir av på grund av... just det, att rättighetsförhandlingarna har dragit ut på tiden.

Dock kan jag förstå att de får ge upp tanken om en sån här sändning eftersom det är mycket arrangemang som skulle behöva göras runt en sådan och att de faktiskt inte kommer spela musikalen så mycket länge till.
 
Jag har fortfarande hopp om en skiva dock.
Allt talar för att skivan ändå har en chans.  Inspelningarna finns tillängliga oavsett hur utdragen processen blir att få tag i rättigheterna. Om de skulle få släppa den långt efter att musikalen slutat spelas så skulle det ju ändå gå att genomföra. Operans anställda har påpekat att de har gjort några riktigt bra inspelningar som bara skulle behöva mixas lite för att kunna släppas. 
Jag hoppas verkligen att Malmö Opera inser detta och fortsätter förhandla även om detta skulle ta så lång tid att de slutat spela musikalen vid det laget. För det skulle vara genomförbart och jag vet många som skulle köpa den. 


Om de bara får tag i rättigheterna det vill säga.  

---

På en lite mer lättsam, mindre byråkrati-kritisk sida kan jag ju tillägga att jag saknar sommaren och solskenet och The Ark.
Hittade lite nostalgibilder från sommaren 2006 och Törebodafestivalen.

Dock var det ingen som fotade mig då jag med stort lyckligt leende kom i min lilla hippieklänning alldeles täckt i konfetti.
Konstigt. Jag som var så fin.

Metallic-konfetti i guld och silver och blått i håret och fastklibbat mot huden efter att ha trängts med andra underbara människor i två timmar. Det var överallt. I underkläderna och i skorna och bakom öronen och i halsbandet och i bilen dagen efter och ja... precis överallt!
 
Det är mitt bästa konsertminne.
Jag saknar den där totala lyckan jag kände då.