No coward soul is mine

"No trembler in the world's storm-troubled sphere"
- ur dikten "No coward soul is mine" av Emily Brontê



Fredagsmys... en dag för tidigt denna veckan eftersom Issan kommer hit och har riktigt fredagsmys med mig och två Bowie-konsert-DVD:er och Adrian Lynes Lolita.

Sandra: "Åh nej! Nu måste jag ju blogga om Fredagsmyset idag istället! Vad jobbigt det blev! ...Vem vill jag ha fredagsmys med?"
Issan: "Mig förstås!"



"Fredagsmys"

Andra gästen i min Fredagsmys-serie blir brittiska författarinnan Diane Setterfield.



Många har nog missat Diane fullständigt, hon är en sån där författare som har släppt en enda bok. Dessutom en bok som kom ut för bara några år sedan i Sverige och som har en gräsligt ful utsida i den svenska upplagan.
Om sanningen ska fram så har jag inte läst boken på svenska och kan inte säga något om den, jag tänker trots detta påpeka hur synd det är att så få har uppmärksammat boken.

"The thirteenth tale" eller "Den trettonde historien" är en av de mest fantastiska böcker jag någonsin har läst.
Jag upptäckte den första gången när jag stod på Landvetter och väntade på mitt flyg och kikade igenom de engelska boktitlarna som fanns att köpa. Utsidan stod ut bland alla andra och när jag läste på baksidan blev jag oerhört intresserad.
Jag köpte den dock inte där och då, utan det skedde först ett halvår senare när jag upptäckte boken bland de engelska böckerna på bokrean. Jag sträckläste boken efter det.
Jag kunde verkligen inte lägga ned den, något som sällan sker mellan mig och böcker eftersom jag är oerhört kräsen, men språket i denna bok levde i symbios med handlingen till den grad att jag såg hela handlingen spelas framför mig som en film. Som om inte det räckte så ville jag, i samma stund som jag lade ner boken efter att jag läst klart den, plocka upp den och läsa den igen.

Film: Wuthering Heights (1970)



(Eftersom det är en filmatisering av en av mina favoritböcker genom tiderna, Svindlande Höjder, och för att jag tror att Diane skulle uppskatta den eftersom det finns drag i hennes skrivande som liknar de som Emily Brontë använder i sitt. Dessutom gör Timothy Dalton en utomordentlig Heathcliff i denna version.)

Snacks: Te och scones förstås!
(Vad annars när man har en brittisk författare på besök?)




Until next time

//Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0