...Give her all the love she gives to me
- Oasis - Songbird

Nu har jag inte uppdaterat här på väldigt länge igen,
jag ber om ursäkt, men det händer så mycket som jag prioriterar över att dokumentera mitt liv i text.

*

Jag hade en mycket intressant diskussion om musik häromdagen dock,
det handlade om att partymusik är en sak, men när man sätter sig ned och bara lyssnar på något, då måste det vara speciellt ...då måste det betyda något.

Jag lyssnar på musik på samma sätt som jag läser böcker.

"The best moments in reading are when you come across something - a thought, a feeling, a way of looking at things - that you'd thought special, particular to you. And here it is, set down by someone else, a person you've never met, maybe even someone long dead. And it's as if a hand has come out, and taken yours."
- Hector i Alan Bennets pjäs "The history boys"

Det här med identifikation är sjukt vikitigt, men när det kommer till musik så behöver det inte alltid handla om texten på samma sätt som det gör när man läser en bok.
Jag kan till exempel lyssna på P!nks "I don't believe you" och även om jag kanske inte varit i den situation eller den sortens förhållande som texten handlar om, så kan jag identifiera mig med musiken och genom sättet hon sjunger texten på...
Det betyder något för mig som säkert inte är samma sak som den betyder för min bästa vän eller för min mormor eller P!nk själv, men den betyder något, och det är det enda som faktiskt spelar roll.
Precis på samma sätt som en bok som berör mig men inte min moster.
Vi tolkar alla olika, och vi berörs alla av olika saker.

Vissa storgråter till Titanic, andra till Extreme Home Makeover, vissa inte alls och vissa för allting.

Genom att lyssna på viss musik, vissa låtar och genom att läsa vissa böcker och gråta till vissa filmer uttrycker jag vem jag är.
Och det må kanske inte vara viktigt för alla andra, men det är det för mig.

Jag bär mina bandpins med stolthet. Just as I should do.

Dagens YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=mjuTJB2MiIc

&

http://www.youtube.com/watch?v=l-8zWS1kpxI

Det första för att vi alla behöver skratta lite ibland och det andra för att Annie redan sett det första och för att det är guld värt för små Beatlesnördar som oss.

<3

Jag ska bli bättre på att blogga...

Det är nästan ett löfte.

//Sandra