I'll bet she's not like me

...she's out and fancy free
Flirtin' with the boys with all her charms
Oh, but I still love her so and brother, don't you know
Well, I'd welcome her right back here in my arms


- Don Gibson - Oh Lonesome me







Fördomar, vi har dem allihop.

Till och med tjejerna som häromdagen satt bakom mig på tåget och som jag tänkte "Hjälp! Fjortisar!" över, satt hela resan och klagade över de tjejerna som de i sin tur ansåg vara "fjortisar".
Då får man en liten annan bild av det hela.

Själv har jag ju på sistone haft fördomar om mig själv, och trott att jag aldrig skulle klara att göra ballongdjur. Men det gick bra till slut. Och jag har dessutom varit övertygad att Fångarna på fortet är passé. Bara för att se det, få en mindre hjärtattack av nostalgi och inse att, det är fortfarande ett fruktansvärt underhållande program.

På tal om program så brukade jag ju också, under en väldigt lång period i mitt liv, ha fördomar om Filip och Fredrik. Jag var övertygad om att de gjorde sleazy snusk och våldshumor som absolut inte var min grej.
Och sedan satte jag mig ned och tittade på, lyssnade på och läste saker de hade gjort... och ändrade helt uppfattning. De är begåvade manusförfattare, reportrar och vet bättre än många andra i sin bransch vad de håller på med. De må vara kontoversiella och extrema vid vissa tillfällen, men jag står fast vid att Fyra nötcréme och en moviebox är en kulturskatt, att Hundra höjdare med svenska personligheter borde släppas på DVD och att de gjort bland de bästa Sommar i P1 programmen någonsin.
Det är aldrig för sen att ändra sin förutfattade uppfattning om saker.

*

Om jag säger Amerikanska södern så tar min vän Watson fram en skottsäker väst och går och viftar med prideflaggor. För att det finns någon slags allmän övertygelse om att alla i södern går runt med gevär och skjuter på allt som rör sig, särskilt om de är av annan etnicitet eller är homosexuella.
Jag råkar ju dock veta att det inte kan vara så eftersom min allra bästa brevvän bor i Texas, och hon går absolut inte omkring beväpnad, hon är till hälften Sydamerikan och hon är troligtvis så liberal som det går att bli när man är Amerikan.

Men Amerikanska södern har andra fördelar också, och inte bara min bästa brevvän då, utan,
Louisiana.
Inte bara har Lousiana gett oss delar av en enorm jazz och bluesskatt, men den har också gett oss underbara backdrops till filmer som Wild at heart och nu senast, Prinsessan och Grodan.

Men framför allt har Louisiana en sak. Cajuner och Kreoler.
Två folkslag bosatta i delstaten, med helt olika kulturer och framför allt:
Fantastisk mat.


Jag fastnar sällan för ett specifikt "kök" (Italienskt, franskt, grekiskt, thailändskt etc.), men Cajun och Kreolköken är något jag bara älskar.
Det är robust amerikansk mat, ofta med rötter hos ursprungsbefolkningen i landet. Det innehåller ofta starka kryddor, och väldigt, väldigt ofta diverse sorters fisk och skaldjur. Dessa är också kök som båda två ofta uppskattar att bränna ytan på maten innan den äts.

På sistone har jag snöat in lite på mat från den amerikanska södern, och jag tänkte dela ett favoritrecept med er.





Majsbröd
Majsbröd är inte en ursprunglig del av något av dessa kök, utan kommer från början från den amerikanska ursprungsbefolkningen. Dock används det OFTA som ingrediens eller tilltugg till Cajun och Kreolrätter.

Ingredienser:

3 1/2 dl siktat vetemjöl
2 1/2 dl majsmjöl
1/2 dl majsena
1 tsk bakpulver
2 dl mjölk
ca. 1/2 dl socker
60g smör
1 ägg

30g smält smör (till pensling)

Värm en bakplåt eller en brödform i 175gradig ugn i ca 5 minuter.
Blanda vetemjöl, majsmjöl, majsena och bakpulver i en skål.
Värm mjölken lite, tillsätt smör och ägg. Blanda väl. Rör ned mjölkblandningen i mjölblandningen.

Smörj den varma plåten eller formen med smör och häll ned smeten. Jämna till ytan.
Grädda i 175 grader i ca. 25 minuter. Ta sedan ut och pensla ytan med smör.
Grädda den sedan ytterligare 15 minuter eller tills den är fast och har en fin, gyllene yta.

Skär brödet i rutor om du gjort den i bakplåt, annars är det bara att skiva som ett vanligt bröd.



För övrigt lärde jag mig alldeles just idag, att om man håller sina sinnen öppna, så kan man helt plötsligt ta in så himla mycket mer som man aldrig skulle gjort annars.

Jag har också lärt mig att man får ont i fingrarna av att göra ballongdjur i fyra timmar, och att man får ont i halsen av att sjunga "Jag är en liten undulat" väldigt högt och väldigt falskt, väldigt många gånger.
Ja och att min pinne inte räknas som gyckleri utan "rytmisk dans". Men det låter ju finare i alla fall!


Tjillevippen!

//Sandra



Dagens YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=ebwJrvz_W3A

Motivering:

För att barnvisor med Timo och Måns nästan bara måste bli ett nytt sammarbetsprojekt dem emellan. <3



Kommentarer
Postat av: Michelle

Jag måste säga att jag verkligen gillar din blogg. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar varför det går snett. Är det någon annan som också har problem med det här?

2012-09-12 @ 11:27:31
URL: http://allaprivatlan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0