Why must you go when you could easily stay?

...You can make yourself at home, I'll be helping you unpack,
You don't have to pretend,
You don't have to love me back.
- Deportees - I wanna be in your gang





På sistone har det funnits hundratals saker jag velat säga till vissa personer och vid vissa tillfällen i min vardag, men jag har aldrig riktigt förmått mig att göra det.
Ibland har jag känt mig fånig för att jag ens tänkt dem, vissa gånger har jag varit rädd, andra har jag helt enkelt inte orkat och nån gång då och då har det faktiskt inte behövts, för jag har gjort mig förstådd i alla fall.

Jag har alltid haft lättare för att skriva saker än att prata. Jag tycker till exempel inte om att prata i telefon (med ett fåtal undantag, ni vet vilka ni är.) men jag har ett antal väldigt goda och nära brevvänner.
De där gångerna jag egentligen skulle vilja säga saker funderar jag alltid på att skriva dem... men samtidigt finns det för mig saker som faktiskt borde sägas till personen i fråga, och inte skrivas i ett brev som aldrig postas, eller i ett sms eller snabbmeddelande på vilket jag inte får se reaktionen i alla fall.

Det är lätt att önska att jag kunde anlita någon att tala för mig. Fast det vore i och för sig också fånigt...
såvida det inte handlade om en person som jag skulle be om ursäkt till och jag anlitade dennes favoritband för att sjunga en låt om det hela, för det vore ju faktiskt rätt coolt (och dyrt).


Det är svårt att riktigt veta vad som behövs sägas också... jag har flera gånger varit med om att jag tagit ett djupt andetag och hasplat ur mig hela historien bara för att få en allvetande blick och ett "Jag vet" till svar. 
Jag gissar att det handlar om att veta vilka som känner en väl nog för att redan veta, men att aldrig utgå från att de faktiskt gör det. 
Kanske är det ibland trots allt bättre att säga det i alla fall. Bara för säkerhets skull. 


I'm still secretly hoping that you will get it without my help.






Min mamma skrev ned recept i min receptbok en gång och vissa av dem har en lite mer personlig touch än andra, det här är ett av dem:

Kladdkaka - Mot allt

OBS! 
Mycket bra när man mår Bläää. 
Doktorns order
(åtminstone mammas)

Sätt ugnen på 200 grader

Blanda: 

3 dl socker
2 dl mjöl
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
90 g smält smör eller margarin

Grädda i mitten av ugnen i 15 minuter


Om sanningen ska fram så kan jag erkänna att det faktiskt hjälper en hel del också.



Dagens YouTube: 

http://www.youtube.com/watch?v=2YOYv7Er4Ak

Motivering: 

För att den är så... jag vet inte... hysteriskt töntig att jag fick ett skrattanfall tidigare idag när jag drack 7up och kom ihåg den.
Det känns också skönt att veta att Rob Morrow inte alltid varit cool.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0