Had it been another day...
...I might have looked the other way, and I'd had never been aware, but as it is I'll dream of her tonight.
- The Beatles - I've just seen a face
I veckan lyckades jag förvåna mig själv genom att överleva boende i tält, något som säkert överraskade även de av mina vänner som jag någon gång fnyst "Tält?! Jag hatar tält!" till.
Det var varmt och skitigt och klibbigt och läskigt, men det gick faktiskt. Och jag hade roligt.
Tältet kanske inte var den roliga delen egentligen, men musiken var väldigt, väldigt trevlig för det mesta. :)
Fick äntligen se ett av mina favoritband, Kings of Convenience, och de överträffade alla förväntningar live.
Patti Smith lyckades gå från någon som fascinerat mig lite till någon slags gudinna. Hon är värd det, det bara är så. Någon som lyckas vara så jordnära, så publiknära, så spontan förtjänar inget annat från mig.
"In art and dream you might proceed with abandon, in life you may proceed with balance and stealth."
- Patti Smith
Något med att se konserter gör mig tämligen inspirerad att göra något. Vad som helst. Spela bas, rita, sjunga, skriva...
Bara jag får ut alla de där känslorna som musiken, och talangfulla musiker väcker hos mig. Oavsett om de har talang på det sätt att de kan göra en grym show, att de är oerhört duktiga på sina eller sitt instrument eller både ock.
Musik är något oerhört viktigt för mig som uttrycksform på många sätt. Även om jag nu faktiskt inte skriver egna låtar.
Häromdagen upptäckte jag att min bror vid flytten lämnat sin gitarr hemma.
Jag spelar egentligen och vanligtvis bas, men eftersom jag var uttråkad och korkad bestämde jag mig för att stämma den till spelbart tillstånd och sedan faktiskt försöka mig på något.
Lyckades efter mycket om och men hitta ett program till datorn som förenklade mitt slit och försökte därefter hitta en så lätt låt som möjligt.
I ljuset av mina upplevelser på Peace & Love förra veckan beslutade jag mig för "Bad Moon Rising". Dels för att jag haft den på hjärnan i ett par dygn nu, dels för att den bara har tre ackord. Och det är ungefär i den utsträckningen jag klarar en låt på gitarr.
Satu hade tydligen kommit hem och frågat pappa om Ida var här eftersom tanken på mig med gitarr var lite lätt knäpp gissar jag.
Hur som helst lyckades jag faktiskt ta mig igenom låten hyfsat i takt och utan att tappa ackorden hela tiden, och det visar väl bara att ingenting är omöjligt om man är tillräckligt uttråkad och korkad.
Dock gör det nu sjukligt ont att använda ett tangentbord, så jag ska nog inte göra mig mer långrandig än såhär.
Peace.
Dagens YouTube:
Motivering:
För att ibland råkar sångare i svenska glamrockband vara grymma på munspel. <3
Kommentarer
Trackback
