I can't be losing sleep over this
no, I can't
and I cannot stop pacing.
Give me a few hours
and I'll have this all sorted out
if my mind would just stop racing

'Cause i cannot stand still
I can't be this unsturdy
This cannot be happening

This is over my head
but underneath my feet
cause by tomorrow morning i'll have this thing beat
and everything will be back to the way that it was
I wish that it was just that easy

- Lifehouse - Somewhere In Between


Jag tror inte att jag hade kunnat sammanfatta det bättre ens om jag skrev det själv. Ibland sitter låttexter alldeles klockrent.

---

Just nu vill jag:

- Bli frisk. Eller åtminstone fri från något av följande symptom:
Snuva
Nästäppa
Rethosta
Halsont
Feber

- Ha ett inspelat ljudklipp av när Gustav Skarsgård säger "Man är kär! Jag var kär i Torkel Petterson i den scenen!" i Mauros och Pluras kök, att använda som sms-signal eller dylikt.
Bara för att Torkel Petterson är ett alldeles underbart namn.

- Att mina visdomständer ska ha växt ut ordentligt redan





...Men mest av allt vill jag bli frisk. Då kanske jag skulle orka lite mer också.

Nu var det länge sedan igen.
Jag lovar mig själv att jag ska skriva, upprepade gånger. Men sedan tycker jag inte att jag har något bra att skriva om, och då låter jag bli.

För tillfället sitter jag och ser på Mary Poppins, hiskeligt dubbad på svenska och äter omelett. 
Just denna omelett skulle anses misslyckad av de flesta som såg på den, men jag tycker inte att den är det. 

Jag har gjort misslyckade omeletter i mitt liv, och till dem räknar jag de som av någon anledning inte smakar gott över huvudtaget. Jag räknar inte de som jag, som denna, misslyckats med vändningen. För det är ofta det som är problemet. Omeletten är inte hel. 
Men själva grejen är ju att även om omeletten är trasig, så kan den ju fortfarande smaka gott. Och om det smakar gott, så tycker jag inte att den är misslyckad. 
En gång skulle jag göra chokladrutor men glömde mjölet, då fick det bli chokladrån istället. Sedan skulle jag göra chokladmousse men saknade grädde, och det slutade med att jag improviserade med det jag hade istället. Och det blev en helt fantastisk liten efterrätt i slutändan. Chokladrån med yoghurt och honungscréme.

Visst är det en fördel för ögat om maten dessutom är vacker att se på, och en misslyckad omelett gör sig inte på en middag (även om jag minns att omeletterna jag gjorde förra midsommaren blev långt ifrån perfekta och den ena serverades till slut ändå. Men det kanske var så att den faktiskt blev bra, eller hur var det egentligen Coleen?) Men till lunch tycker jag helt klart att det är mer okej att äta trasiga omeletter, så länge de smakar bra!


På tal om omeletter är den bästa omeletten jag någonsin ätit för övrigt den som intogs på en liten sportbar/vandrarhem i Amsterdam under våra irrfärder i Europa i höstas.
Det hade egentligen inte jättemycket med smaken att göra, eller det faktum att den faktiskt var mycket hel och fin, utan mer på att vi spenderat nästan en vecka i Frankrike innan och inte ätit ordentlig frukost på hela den tiden. Då är det helt underbart att få Pickwickthé och en tomatomelett på morgonen.
Omständigheterna gör ibland maten så att säga.