The summer's all in bloom...
-Vanessa Carlton - White Houses
Så var det då äntligen sommar.
Sommar.
Sommar med regn och åska och mulet väder.
Sommar.
*
Även om sommaren ska vara en avslappnande tid så får jag lov att erkänna att jag sällan är så stressad som jag är just nu. Det är bröllop, det är resor, det är tidiga morgnar och sena nätter, det är en ständig brist på pengar och ett ökat shoppingbehov, det är ett ständigt magknip av saknad efter vänner som jag inte får träffa förrän om flera veckor, eftersom jag, på grund av sommarstressen, aldrig är hemma och kan umgås med dem, det är ensamma promenader i Lund och en mugg varm choklad på Coffe Shop tillsammans med mp3spelaren, det är en mobil vars räkning bara rusar iväg...
Det är inte alls avkopplande helt enkelt!
Hur jag än gör så verkar det aldrig finnas tid och resurser till att göra det jag mest vill:
Mysa i solskenet på balkongen medans mina vänner pladdrar på i en evinnerlighet tills jag till slut tröttnar och säger åt dem att gå och leka vattenkrig i trädgården medans jag lagar lunch och sjunger med till låtarna på skivan som jag satt i CD spelaren. Sen skulle vi gå till stranden och hitta något avskiljt ställe utan familjer med tio ungar som skriker efter glass och slår sig i tån på stenarna på botten. Där skulle vi sedan spendera timmar med att sola, bada, leka och allmänt fjanta runt som vi alltid gör.
När de sedan gått hem vill jag bara kunna slappa med en god bok antingen på balkongen eller under mitt täcke, gärna med lite varm choklad eller te.
Som sagt. Min sommaridyll.
Se? Inga ensamma tröstshoppingsprees i Lund där inte!
Men man kan ju inte alltid få som man vill... det finns inbokade semestrar, stugor som är bokade, sevärdheter som ska besökas, syskon som ska lagas lunch till, tv program att glo på...
Jag får dock mina semesteridyllveckor till slut.
Det vet jag att jag får.
v.28 är närmast, sedan kommer nästan hela perioden emellan den 3e och 17e Augusti.
Då ska jag ta mig tid att göra allt det där som jag egentligen vill att min sommar ska innehålla.
Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=HhbbZ90Kx1Y
Motivering:
Det här är nog en av de bästa Whose Line videor jag har sett på länge. Jag kan inte släppa hur roligt det är, därför förtjänar den en plats som dagens youtube.
See the sunlight in her song...
U2 - Luminous Times (Hold on to love)
Jag är äldst bland syskonen i min familj.
I alla fall av de som jag på något sätt är biologiskt besläktad med.
Jag har en lillebror, och två småsystrar. Systrarna bor förvisso i olika familjer, men de är ändå släkt med mig. Till hälften i alla fall.
Om man ska se på forskarnas resultat så ska jag därför vara allvarlig, plugga hårt och ta ansvar hemma.
Det är bara jag och min bror som delar föräldrar.
Men för mig har det aldrig riktigt varit så... för även om hon dog, så finns hon där som en skugga.
Min storasysyster.
Det är nämligen såhär, att även om jag stämmer in på definitionen av det äldsta syskonet, så passar jag också in på definitionen av ett mellanbarn. Jag är nämligen inte den där sortens person som lätt skaffar nya kontakter, jag är i själva verket ganska inåtvänd och blyg.
När jag var liten var jag ett sånt där barn som antingen klängde i träd och tog vilda chansningar då jag hoppade över åar och bäckar, eller så satt jag inne och läste. Bara det är ett tecken på min dubbla mentalitet som lillasyster/storasyster.
Jag fick aldrig träffa min syster. Hon var dödfödd.
Ändå betyder det något för mig att hon föddes alls. För även om jag vet att om hon inte dött så hade jag kanske inte funnits... så undrar jag hurdan hon skulle ha varit... och om det kanske, trots allt var meningen att jag skulle ha en syster, bara att hon togs ifrån mig redan innan jag föddes.
Jag har inte pratat med min bror om det, inte heller med min mamma eller pappa.
Det känns lite tabu. Mamma skulle bara bli ledsen, pappa skulle vända sig inåt... och jag vet inte, men min bror har inte fått samma uppfattning om saken som jag.
Jag saknar min syster. Min kanskesyster.
Min nästansyster.
Men hon är ändå min syster. Min syster och min skyddsängel.
Den som gjort att jag, trots upprepade fall från träd, trots den där gången jag föll ned från bergskanten, trots den där gången på gymnastiken... inte skadat mig mer än att jag fått sy två stygn, och det var bara en enda gång.
Hanna. Jag saknar dig.
Samtidigt ekar alltid frågan,
Kan jag sakna en syster som jag aldrig mött?
Dagens dikt:
Annabel Lee
- Edgar Allan Poe
It was many and many a year ago,
In a kingdom by the sea,
That a maiden there lived whom you may know
By the name of Annabel Lee;--
And this maiden she lived with no other thought
Than to love and be loved by me.
She was a child and I was a child,
In this kingdom by the sea,
But we loved with a love that was more than love--
I and my Annabel Lee--
With a love that the winged seraphs of heaven
Coveted her and me.
And this was the reason that, long ago,
In this kingdom by the sea,
A wind blew out of a cloud by night
Chilling my Annabel Lee;
So that her high-born kinsman came
And bore her away from me,
To shut her up in a sepulcher
In this kingdom by the sea.
The angels, not half so happy in Heaven,
Went envying her and me:--
Yes! that was the reason (as all men know,
In this kingdom by the sea)
That the wind came out of a cloud, chilling
And killing my Annabel Lee.
But our love it was stronger by far than the love
Of those who were older than we--
Of many far wiser than we-
And neither the angels in Heaven above,
Nor the demons down under the sea,
Can ever dissever my soul from the soul
Of the beautiful Annabel Lee:--
For the moon never beams without bringing me dreams
Of the beautiful Annabel Lee;
And the stars never rise but I see the bright eyes
Of the beautiful Annabel Lee;
And so, all the night-tide, I lie down by the side
Of my darling, my darling, my life and my bride,
In her sepulcher there by the sea--
In her tomb by the side of the sea.
Sound & Vision
-David Bowie . Sound and Vision
Låt oss prata om musik.
Jag är beroende av musik, kan inte leva utan det. Trivs inte i tystnad och föredrar helt klart, i alla sinnesstämningar, att ha musik. Musik kan trösta mig och låta mig ha utlopp för min ilska.
Musik är bra helt enkelt.
Mycket av min musiksmak har mina föräldrar påverkat mig med (Jag somnade till Europe när jag var jätteliten och inte kunde sova.)
När jag var liten lyssnade pappa på Europe, Kiss, AC/DC, Sex Pistols, Alice Cooper, Black Sabbath, The Sweet, Whitesnake m.fl. Alla dessa blev band som jag själv lyssnar på och tycker om idag.
Mamma lyssnade på Cher, Abba, Shanaia Twain, Era, The Flying Pickets, musikaler m.m. Jag vet inte varför, men det enda jag verkligen behållit av det mamma gav mig i musikarv är musikalerna. Resten kan jag lyssna på och tycka är lite mysigt, men det är inte samma sak som det arv pappa gav mig.
*
Musikaler ja, det var när jag för första gången såg Cats (I en skinnfåtölj på Lilla Brunnsberg) på TV som drömmen om att bli musikalartist väcktes. Cats var den musikal som väckte mitt musikalintresse. Efter Cats såg jag de typiska barnmusikalerna, Bugsy Malone och Trollkarlen från Oz. Strax efter det följde tonårsmusikalerna West Side story (som jag inte alls tycker om, även i denna dag), Grease, Hair, Chicago och Moulin Rouge.
Min pappa och min styvmamma var och såg Kristina från Duvemåla då den spelades på Cirkus, och jag minns att Satu (min styvmamma) spelade "Löss" medan hon avlusade mitt hår för att jag skulle tänka på något annat. När Björn och Benny sedan satte upp Chess på svenska var de där och såg den, och då de kom hem med cd-skivan var jag såld. Runt nyår så visade de den på SVT och jag var frälst. Efter det betade jag även av det engelska soundtracket och jag kan än idag inte besluta vilken jag tycker bäst om.
Efter min tillfälliga tripp över till svenska musikaler återfann jag slutligen Cats och därmed sökte jag mig också till Andrew Loyd Webbers övriga verk. Jag såg filmatiseringarna av Phantom of the Opera, Evita och Jesus Christ Superstar i rapp följd, och under sommaren 2007, såg jag även Joseph and the Amazing technicolor dreamcoat, som kom att bli en av mina absoluta favoritmusikaler. På scen under denna period såg jag även Miss Saigon, som då vi gick dit utan förväntningar, gjorde både mig och min pappa mållösa över hur fantastisk den var.
På senare tid har jag även sett Sweeney Todd och RENT vars humor och glimt i ögat jag avgudar. Jag har även hört och sett snuttar ur "Wicked" en musikal som jag har lovat mig själv att jag måste se eftersom jag tycker så hemskt mycket om musiken. En annan sådan är Elton Johns Aida.
2006 fick jag dock äntligen se Cats live, visserligen på Svenska och med annat smink och koreografi, men det var ändå Cats och är nog en av de mest fantastiska upplevelserna i mitt liv. Att jag faktiskt fått se den, på riktigt.
Mina topp fem musikaler:
5. Chess
Chess är en av dessa "fulländade" musikaler då karaktärer, musik och text fogas samman till en enhet som inte kan bli bättre. One night in Bangkok spelas ju fortfarande på radio, det borde vara det ultimata beviset.
4. Miss Saigon
Musiken är fantastisk och är det rätt artister satta så kan låtarna lyfta taket. Den har dessutom en klanderfri, bra story, något som inte alla musikaler har .
3. Jesus Christ Superstar
En av de mest fantastiska musikaler som skrivits, Loyd-Webber och Rice sammarbetar och gör en av de bästa rockopera-musikaler som någonsin gjorts
2. Hair
En av de första musikaler som verkligen berörde mig så mycket att jag grät.
1. Cats
Den första kärleken väger alltid tyngst. Memory är dessutom en av de bästa ballader som skrivits.
Dagens musikal-YouTube:
Motivering:
Wicked fick mig på fall till stora delar på grund av den här låten.
*
Men något som båda mina föräldrar lyssnade på, och kanske det som mest satt sina spår och som kom att bli min första musikaliska kärlek, var The Beatles.
Jag har inte lika starka barndomsminnen ifrån Beatles som jag har av hårdrocken och musikalerna, vad jag vet är att jag alltid har tyckt om Beatles, och att jag ofta sjungit med i Obladi Oblada när pappa kört låtarna på datorn. Hade fram tills för några somrar sedan alltid haft Beatles som en lite "vid sidan av" lyssning, förutom det som jag var mest inne i just då. Vändningen som gjorde mig till en riktig, för att citera Ylva, "nörd", var Törebodafestivalen 2006. Då Lennon's magic elbow, ett Beatlescoverband från Liverpool spelade. Vändningen kom nog främst för att det var detta som fick Rad att lyssna på Beatles, och det kändes nog mer okej att göra det om hon gjorde det också tror jag.
Så efter det blev vi efter hand så Beatles-nördiga som vi är idag.
Jag hade tänkt att jag skulle göra en lista med mina fem favoriter av alla beatleslåtar... och jag måste erkänna att det är fruktansvärt svårt, men jag ska försöka i alla fall.
5. Hey Jude
Den här låten har någon slags sötsur smak för mig. Jag brukar lyssna på den då jag är nere, eftersom den är precis lagom för sådana känslor.
4. Two of us
Jag gillar bildspråket i den här låten fruktansvärt mycket, jag tycker om låtar som beskriver saker så att jag kan se dem framför mig.
3. Dear Prudence
Jag tycker om det faktum att jag kan lyssna på den här låten då jag är alldeles instängd och allt känns skit och inse att världen faktiskt är vacker och att jag inte kan vältra mig i självömkan.
2. A Hard day's night
En såndär låt som jag kan lyssna på 20ggr och jag tröttnar aldrig.
1. Here comes the sun
Min absoluta favorit bland alla Beatleslåtar. Om jag måste välja någon så är det just den här.
Dagens Beatles YouTube:
Help!
Motivering:
Promotionvideo till Help!, som jag finner hysteriskt rolig och bara så naturligt Beatles.
*
Inte all musik är ett direkt musikarv dock. Jag hade en intensivperiod då jag, efter att ha sett en livespelning för VH1, lyssnade fruktansvärt mycket på The Police. Texterna var helt brillianta och jag älskade att musiken var så långt ifrån allt annat jag lyssnat på, och så långt ifrån vad mina vänner lyssnade på. The Police i sin tur ledde mig till Stings soloarbeten, och nuförtiden är dessa sådana skivor som jag helt plötsligt kan känna ett sug i magen efter att få lyssna på.
Någon gång efter Sting, och kanske i mitten av Beatlesperioden, så började jag lyssna på min andra riktigt stora musikaliska kärlek, David Bowie.
Det var nog Life on Mars? som började det hela. Jag satt och glodde på VH1 igen (Man kan ju undra om jag saknar liv helt...) och de spelade Life on Mars? Självklart hade jag hört låten förut... men mest i bakgrunden och aldrig såhär. För det var just där, i den där soffan, just då, som jag insåg storheten i den låten. Bowie blev dock inte lika intensivt som Beatles hade varit, utan han låg mest vid sidan av och låtarna kom fram då jag kände för det. Vissa av hans låtar är faktiskt fortfarande det enda jag kan lyssna på då jag är i vissa sinnesstämningar.
Bowie förde mig även samman med Issan och Ida. Så jag är tacksam för det också.
Okej, En Bowietopplista. Det kommer att ge mig minst lika mycket ångest som den med Beatles, men det är lika bra att testa.
5. Miracle Goodnight
Kanske den svåraste att välja ut på den här listan, har så många favoriter som skulle ha förtjänat en plats. I slutändan blev det ändå en senare Bowie-låt som jag kommit att tycka fruktansvärt mycket om, mestadels för att soundet är så annorlunda tror jag.
4. Ziggy Stardust
Ett självklart val på topplistan. En låt som alltid får mig att önska att jag var ung under Ziggy-eran.
3. Young Americans
Jag gillar att den är så härligt soulig. Detta är en låt som jag känner mig fruktansvärt bekväm med och som jag kan lyssna på när och vartsomhelst.
2. Rebel Rebel
Har en speciell relation till den låten och kan omöjligt förklara varför. Kanske är det min dröm att få göra uppror. Jag vet inte. Vad jag vet är dock att varenda gång jag hör den här låten så signalerar min hjärna direkt ett "GUD vad jag älskar den här låten!"
1. Life on Mars?
Är och kommer alltid att förbli min nummer ett på denna lista. Inget kan ändra på det.
Dagens Bowie YouTube
Motivering:
Cracked Actor är i mina ögon en av de bästa dokumentärerna om Bowie som gjorts. Länkar till del 1 av 4. Se dem alla.
*
Idag kan jag inte påstå att jag har någon speciell musikalisk period. Utan jag lyssnar på allt jag har lyssnat på tidigare, och slänger in lite nytt (och gammalt) som jag upptäcker då och då.
Willkommen, bienvenue, welcome!
Gluklich zu sehen, je suis enchante,
Happy to see you,
Bliebe, reste, stay!
Wir sagen
Willkommen, bienvenue, welcome
Im Cabaret, au Cabaret, to Cabaret´"
Det här blir en nystart eftersom jag, av anledningar som inte ens jag förstår, inte längre kan logga in på min gamla blogg.
För er som vill läsa de få inlägg jag hann skriva i den så befinner den sig på denna domän:
Missing My Long Lost Neverland
Så, ni som inte känner mig kanske vill ha en introduktion, och jag tänker svara med en dikt som jag skrev för inte så länge sedan.
Bara jag
Jag är en modern zornkulla,
född till att vara en hippie-mod men med en stark inre önskan om att få vara en äkta glamrockare,
och därmed få tillåtelse att bada i glitter och höga platåskor.
Jag avgudar Beatles och älskar Bowie,
men uppvuxen på pudelrock och musikal.
Jag har alltid trott på egen stil,
egen smak
Alltid trott på mig själv som individ
även om jag inte alltid har haft högt själförtroende
Alltid haft en förkärlek för det udda
Alltid beundrat de med modet att våga
Även om jag inte alltid vågat själv.
Jag är jag och jag skulle aldrig vilja byta med någon annan
För trots allt så är jag nöjd med den jag är.
Och om det inte faller er i smaken,
så är det inte mitt problem
