No coward soul is mine
"No trembler in the world's storm-troubled sphere"
- ur dikten "No coward soul is mine" av Emily Brontê
Fredagsmys... en dag för tidigt denna veckan eftersom Issan kommer hit och har riktigt fredagsmys med mig och två Bowie-konsert-DVD:er och Adrian Lynes Lolita.
Sandra: "Åh nej! Nu måste jag ju blogga om Fredagsmyset idag istället! Vad jobbigt det blev! ...Vem vill jag ha fredagsmys med?"
Issan: "Mig förstås!"
"Fredagsmys"
Andra gästen i min Fredagsmys-serie blir brittiska författarinnan Diane Setterfield.
Många har nog missat Diane fullständigt, hon är en sån där författare som har släppt en enda bok. Dessutom en bok som kom ut för bara några år sedan i Sverige och som har en gräsligt ful utsida i den svenska upplagan.
Om sanningen ska fram så har jag inte läst boken på svenska och kan inte säga något om den, jag tänker trots detta påpeka hur synd det är att så få har uppmärksammat boken.
"The thirteenth tale" eller "Den trettonde historien" är en av de mest fantastiska böcker jag någonsin har läst.
Jag upptäckte den första gången när jag stod på Landvetter och väntade på mitt flyg och kikade igenom de engelska boktitlarna som fanns att köpa. Utsidan stod ut bland alla andra och när jag läste på baksidan blev jag oerhört intresserad.
Jag köpte den dock inte där och då, utan det skedde först ett halvår senare när jag upptäckte boken bland de engelska böckerna på bokrean. Jag sträckläste boken efter det.
Jag kunde verkligen inte lägga ned den, något som sällan sker mellan mig och böcker eftersom jag är oerhört kräsen, men språket i denna bok levde i symbios med handlingen till den grad att jag såg hela handlingen spelas framför mig som en film. Som om inte det räckte så ville jag, i samma stund som jag lade ner boken efter att jag läst klart den, plocka upp den och läsa den igen.
Film: Wuthering Heights (1970)
(Eftersom det är en filmatisering av en av mina favoritböcker genom tiderna, Svindlande Höjder, och för att jag tror att Diane skulle uppskatta den eftersom det finns drag i hennes skrivande som liknar de som Emily Brontë använder i sitt. Dessutom gör Timothy Dalton en utomordentlig Heathcliff i denna version.)
Snacks: Te och scones förstås!
(Vad annars när man har en brittisk författare på besök?)
Until next time
//Sandra
- ur dikten "No coward soul is mine" av Emily Brontê
Fredagsmys... en dag för tidigt denna veckan eftersom Issan kommer hit och har riktigt fredagsmys med mig och två Bowie-konsert-DVD:er och Adrian Lynes Lolita.
Sandra: "Åh nej! Nu måste jag ju blogga om Fredagsmyset idag istället! Vad jobbigt det blev! ...Vem vill jag ha fredagsmys med?"
Issan: "Mig förstås!"
"Fredagsmys"
Andra gästen i min Fredagsmys-serie blir brittiska författarinnan Diane Setterfield.
Många har nog missat Diane fullständigt, hon är en sån där författare som har släppt en enda bok. Dessutom en bok som kom ut för bara några år sedan i Sverige och som har en gräsligt ful utsida i den svenska upplagan.
Om sanningen ska fram så har jag inte läst boken på svenska och kan inte säga något om den, jag tänker trots detta påpeka hur synd det är att så få har uppmärksammat boken.
"The thirteenth tale" eller "Den trettonde historien" är en av de mest fantastiska böcker jag någonsin har läst.
Jag upptäckte den första gången när jag stod på Landvetter och väntade på mitt flyg och kikade igenom de engelska boktitlarna som fanns att köpa. Utsidan stod ut bland alla andra och när jag läste på baksidan blev jag oerhört intresserad.
Jag köpte den dock inte där och då, utan det skedde först ett halvår senare när jag upptäckte boken bland de engelska böckerna på bokrean. Jag sträckläste boken efter det.
Jag kunde verkligen inte lägga ned den, något som sällan sker mellan mig och böcker eftersom jag är oerhört kräsen, men språket i denna bok levde i symbios med handlingen till den grad att jag såg hela handlingen spelas framför mig som en film. Som om inte det räckte så ville jag, i samma stund som jag lade ner boken efter att jag läst klart den, plocka upp den och läsa den igen.
Film: Wuthering Heights (1970)
(Eftersom det är en filmatisering av en av mina favoritböcker genom tiderna, Svindlande Höjder, och för att jag tror att Diane skulle uppskatta den eftersom det finns drag i hennes skrivande som liknar de som Emily Brontë använder i sitt. Dessutom gör Timothy Dalton en utomordentlig Heathcliff i denna version.)
Snacks: Te och scones förstås!
(Vad annars när man har en brittisk författare på besök?)
Until next time
//Sandra
Hey baby, why are you rushing?
"Let's sit back and watch the flowers grow"
- India Arie - Nature
Den 7:e Juni är det EU val i Sverige.
Kanske tycker de flesta att det inte spelar någon roll vilka man röstar på till EU valet.
-"EU rör väl ändå inte oss...eller?"
Den uppfattningen är så fel som den kan bli.
Vi kanske inte kan påverka EU till en fullständig förändring genom att välja Sveriges kandidater, åtminstone inte lika mycket som vi kan påverka genom att välja till Riksdagen (ett val som faktiskt sker nästa år) men faktum är att om man fokuserar på att välja rätt personer, personer med viljestyrka och kraft nog att kämpa för de ämnen de brinner för... då kan svenska EU parlamentariker påverka oerhört mycket.
Det är därför det i EU valet är så viktigt att hitta en person som brinner för de frågor du själv brinner för.
Personligen så är jag Miljöpartist, men mina åsikter stämmer inte alltid fullständigt med vad Miljöpartiet vill. Det är därför viktigare för mig att hitta en kandidat som tycker som jag i alla viktiga frågor.
Som miljöpartist är förstås miljöfrågorna något som jag prioriterar oerhört, jag anser också att IPRED, loggningslagen och andra lagar som på ett eller annat sätt skadar integriteten måste omarbetas alternativt tas bort fullständigt.
Jag ser vissa positiva delar i Lissabonfördraget, att jämställdhetspolitiken uppmärksammas tex. eftersom det är viktigt att kvinnorna får mer plats i EU, men jag ser också negativa saker som jag är emot, tex. det faktum att Lissabonfördraget till stor del är ett steg emot ett överstatligt EU. Detta innebär att vi i EU skulle ha en gemensam president och försvar.
Men det är egentligen inte viktigt för er att veta vad jag tycker.
Jag vill bara, med detta inlägg säga, att det är oerhört viktigt att alla Svenskar som har rösträtt utnyttjar den.
Att de tar sig tid att ta reda på vad de tycker i vissa frågor och går och röstar på rätt person. En person som de tycker kan göra skillnad.
För mig är röstningen en självklarhet, jag tycker att den borde vara det för alla.
Så om du har rösträtt:
Utnyttja den!
- India Arie - Nature
Den 7:e Juni är det EU val i Sverige.
Kanske tycker de flesta att det inte spelar någon roll vilka man röstar på till EU valet.
-"EU rör väl ändå inte oss...eller?"
Den uppfattningen är så fel som den kan bli.
Vi kanske inte kan påverka EU till en fullständig förändring genom att välja Sveriges kandidater, åtminstone inte lika mycket som vi kan påverka genom att välja till Riksdagen (ett val som faktiskt sker nästa år) men faktum är att om man fokuserar på att välja rätt personer, personer med viljestyrka och kraft nog att kämpa för de ämnen de brinner för... då kan svenska EU parlamentariker påverka oerhört mycket.
Det är därför det i EU valet är så viktigt att hitta en person som brinner för de frågor du själv brinner för.
Personligen så är jag Miljöpartist, men mina åsikter stämmer inte alltid fullständigt med vad Miljöpartiet vill. Det är därför viktigare för mig att hitta en kandidat som tycker som jag i alla viktiga frågor.
Som miljöpartist är förstås miljöfrågorna något som jag prioriterar oerhört, jag anser också att IPRED, loggningslagen och andra lagar som på ett eller annat sätt skadar integriteten måste omarbetas alternativt tas bort fullständigt.
Jag ser vissa positiva delar i Lissabonfördraget, att jämställdhetspolitiken uppmärksammas tex. eftersom det är viktigt att kvinnorna får mer plats i EU, men jag ser också negativa saker som jag är emot, tex. det faktum att Lissabonfördraget till stor del är ett steg emot ett överstatligt EU. Detta innebär att vi i EU skulle ha en gemensam president och försvar.
Men det är egentligen inte viktigt för er att veta vad jag tycker.
Jag vill bara, med detta inlägg säga, att det är oerhört viktigt att alla Svenskar som har rösträtt utnyttjar den.
Att de tar sig tid att ta reda på vad de tycker i vissa frågor och går och röstar på rätt person. En person som de tycker kan göra skillnad.
För mig är röstningen en självklarhet, jag tycker att den borde vara det för alla.
Så om du har rösträtt:
Utnyttja den!
Just look through your window, look who sits outside...
"Little me is waiting, standing through the night"
- David Bowie - Love you 'till Tuesday
För att fira min födelsedag ska jag lansera en ny del av min blogg som förhoppningsvis ska göra att jag bloggar minst en gång i veckan.
"Fredagsmys"
Fredagsmyset innebär att jag väljer en person (känd eller okänd) som jag vill ha Fredagsmys med.
Jag berättar lite kort om när jag först träffade/upptäckte personen och lite om vår relation.
Sedan väljer jag en film och ett snacks som jag hade planerat att jag och denna person skulle roa oss med.
Det blir alltså lite filmtips också för er som tycker att sånt är roligt.
Och svaret är ja, egentligen är detta bara en stor ursäkt för att jag ska blogga oftare.
Dags alltså för premiären för
"Fredagsmys"
Premiärgästen blir förstås den man som jag lätt skulle välja över alla andra i ett sådant här sammanhang, David Bowie.
David är... min stora kärlek i livet.
Jag har sedan länge insett omöjligheten i den, kärlek, på gränsen till fanatiska beundran, som jag känner för honom och hans musik. Jag är realist, men jag tänker tillåta mig att drömma om David oavsett.
Han är en fantastisk artist och ett av mitt livs största vändpunkter är fortfarande när jag första gången sång hans Life on Mars?-video på tv.
Få artister har berört mig så mycket som David och ingen annan man över 50 kan ge mig stora skälvan bara genom att gå ut på en scen och riva av en av sina gamla hits.
Han blir alltså mitt första Fredagsmysval.
Film: Help!
(Eftersom jag sett den en miljon gånger och kan fokusera på det faktum att jag sitter i en soffa med David Bowie, Dessutom är jag medveten om att David gillar Beatles så han skulle nog inte misstycka heller.)
Snacks: Torkad frukt och nötter
(För att det är sjukt gott och verkar mer Davids stil än annat tillängligt flöt. Vi har ju tårta här hemma också... marängtårta med vispgrädde... det är... bra ;P )
Det var alltså Fredagsmyset den här veckan, håll tummarna för att jag lyckas hålla mitt löfte om att kunna blogga minst en gång i veckan i fortsättningen också.
Until next time
//Sandra
- David Bowie - Love you 'till Tuesday
För att fira min födelsedag ska jag lansera en ny del av min blogg som förhoppningsvis ska göra att jag bloggar minst en gång i veckan.
"Fredagsmys"
Fredagsmyset innebär att jag väljer en person (känd eller okänd) som jag vill ha Fredagsmys med.
Jag berättar lite kort om när jag först träffade/upptäckte personen och lite om vår relation.
Sedan väljer jag en film och ett snacks som jag hade planerat att jag och denna person skulle roa oss med.
Det blir alltså lite filmtips också för er som tycker att sånt är roligt.
Och svaret är ja, egentligen är detta bara en stor ursäkt för att jag ska blogga oftare.
Dags alltså för premiären för
"Fredagsmys"
Premiärgästen blir förstås den man som jag lätt skulle välja över alla andra i ett sådant här sammanhang, David Bowie.
David är... min stora kärlek i livet.
Jag har sedan länge insett omöjligheten i den, kärlek, på gränsen till fanatiska beundran, som jag känner för honom och hans musik. Jag är realist, men jag tänker tillåta mig att drömma om David oavsett.
Han är en fantastisk artist och ett av mitt livs största vändpunkter är fortfarande när jag första gången sång hans Life on Mars?-video på tv.
Få artister har berört mig så mycket som David och ingen annan man över 50 kan ge mig stora skälvan bara genom att gå ut på en scen och riva av en av sina gamla hits.
Han blir alltså mitt första Fredagsmysval.
Film: Help!
(Eftersom jag sett den en miljon gånger och kan fokusera på det faktum att jag sitter i en soffa med David Bowie, Dessutom är jag medveten om att David gillar Beatles så han skulle nog inte misstycka heller.)
Snacks: Torkad frukt och nötter
(För att det är sjukt gott och verkar mer Davids stil än annat tillängligt flöt. Vi har ju tårta här hemma också... marängtårta med vispgrädde... det är... bra ;P )
Det var alltså Fredagsmyset den här veckan, håll tummarna för att jag lyckas hålla mitt löfte om att kunna blogga minst en gång i veckan i fortsättningen också.
Until next time
//Sandra
You're just like a pill...
...instead of making me better, you keep making me ill.
-P!nk - Just like a pill
Illustration: Sandra Norrgård - "Hamlet och Ofelia i 30talsmiljö med Karl Lagerfeldkläder"
Det är sällan jag erkänner detta men jag är lite lätt hypokondrisk.
Just nu sitter jag nämligen med värkande arm efter att min bror slog mig på den. Min första reaktion är att det går över. En halvtimme senare har jag helt plötsligt utvecklat det hela till ett brutet ben.
Jag växlar mellan att se en lätt svullnad på högra armen till att dementera det hela med orden "Äsch, det är ingen fara med mig"
Faktum är att något inom mig säger att om jag hade brutit ett ben så hade jag omöjligen kunnat skriva detta inlägg.
Men internet och http://www.vardguiden.se/ gör att jag ofta blåser upp saker mycket större än vad de egentligen är. En våg av stressillamående gör att jag tror att jag fått maginfluensa och en vanlig men ihållande förkylning gör att jag förstås tror att jag fått bihåleinflammation eller något liknande.
Problemet... eller det kanske är positivt? ...är i alla fall att jag hatar sjukhus. Detta gör att jag hellre sitter hemma med mantrat "det går över" (vilket det ofta gör) än att jag åker till sjukhuset.
Som när jag blev matförgiftad och min styvpappa ville få mig till sjukhuset och jag svarade "aldrig i livet". Tänk om det faktiskt hade varit något allvarligt?
Ett annat exempel är väl när jag hade andra gradens brännskador på fötterna. Egentligen ska man då uppsöka läkare men jag läste bara rådet att vid andra gradens brännskador kan man vänta tills att de går över. Jag missade (dock inte frivilligt) parantesen om att om de finns på händer och fötter ska man uppsöka läkare. Men jag överlevde tills att skadorna läktes, även om det gjorde ont på vägen.
Jag vet bara att jag absolut inte kan ha brutit armen nu av fyra anledningar:
1. Min bror slår inte särskilt hårt.
2. Det är barnteaterpremiär på Tisdag. Då kan jag INTE gå med mitella.
3. Jag ska cykla till stan och träffa Rad för första gången på länge i morgon.
4. Det är Filip och Fredrik - Söndagsparty i morgon, om jag måste sitta på vårdcentraler och sjukhus hela dagen kommer jag att missa det med största säkerhet.
Så ja, jag återkommer när jag vaknat i morgon och insett att jag bara har ett blåmärke på armen och att jag mår finfint.
//Er käre hypokondriker, Sandra
P.S. Det knakade just i min axel, jag måste erkänna att även DET gör mig lite nojig. D.S.
