I'll bet she's not like me

...she's out and fancy free
Flirtin' with the boys with all her charms
Oh, but I still love her so and brother, don't you know
Well, I'd welcome her right back here in my arms


- Don Gibson - Oh Lonesome me







Fördomar, vi har dem allihop.

Till och med tjejerna som häromdagen satt bakom mig på tåget och som jag tänkte "Hjälp! Fjortisar!" över, satt hela resan och klagade över de tjejerna som de i sin tur ansåg vara "fjortisar".
Då får man en liten annan bild av det hela.

Själv har jag ju på sistone haft fördomar om mig själv, och trott att jag aldrig skulle klara att göra ballongdjur. Men det gick bra till slut. Och jag har dessutom varit övertygad att Fångarna på fortet är passé. Bara för att se det, få en mindre hjärtattack av nostalgi och inse att, det är fortfarande ett fruktansvärt underhållande program.

På tal om program så brukade jag ju också, under en väldigt lång period i mitt liv, ha fördomar om Filip och Fredrik. Jag var övertygad om att de gjorde sleazy snusk och våldshumor som absolut inte var min grej.
Och sedan satte jag mig ned och tittade på, lyssnade på och läste saker de hade gjort... och ändrade helt uppfattning. De är begåvade manusförfattare, reportrar och vet bättre än många andra i sin bransch vad de håller på med. De må vara kontoversiella och extrema vid vissa tillfällen, men jag står fast vid att Fyra nötcréme och en moviebox är en kulturskatt, att Hundra höjdare med svenska personligheter borde släppas på DVD och att de gjort bland de bästa Sommar i P1 programmen någonsin.
Det är aldrig för sen att ändra sin förutfattade uppfattning om saker.

*

Om jag säger Amerikanska södern så tar min vän Watson fram en skottsäker väst och går och viftar med prideflaggor. För att det finns någon slags allmän övertygelse om att alla i södern går runt med gevär och skjuter på allt som rör sig, särskilt om de är av annan etnicitet eller är homosexuella.
Jag råkar ju dock veta att det inte kan vara så eftersom min allra bästa brevvän bor i Texas, och hon går absolut inte omkring beväpnad, hon är till hälften Sydamerikan och hon är troligtvis så liberal som det går att bli när man är Amerikan.

Men Amerikanska södern har andra fördelar också, och inte bara min bästa brevvän då, utan,
Louisiana.
Inte bara har Lousiana gett oss delar av en enorm jazz och bluesskatt, men den har också gett oss underbara backdrops till filmer som Wild at heart och nu senast, Prinsessan och Grodan.

Men framför allt har Louisiana en sak. Cajuner och Kreoler.
Två folkslag bosatta i delstaten, med helt olika kulturer och framför allt:
Fantastisk mat.


Jag fastnar sällan för ett specifikt "kök" (Italienskt, franskt, grekiskt, thailändskt etc.), men Cajun och Kreolköken är något jag bara älskar.
Det är robust amerikansk mat, ofta med rötter hos ursprungsbefolkningen i landet. Det innehåller ofta starka kryddor, och väldigt, väldigt ofta diverse sorters fisk och skaldjur. Dessa är också kök som båda två ofta uppskattar att bränna ytan på maten innan den äts.

På sistone har jag snöat in lite på mat från den amerikanska södern, och jag tänkte dela ett favoritrecept med er.





Majsbröd
Majsbröd är inte en ursprunglig del av något av dessa kök, utan kommer från början från den amerikanska ursprungsbefolkningen. Dock används det OFTA som ingrediens eller tilltugg till Cajun och Kreolrätter.

Ingredienser:

3 1/2 dl siktat vetemjöl
2 1/2 dl majsmjöl
1/2 dl majsena
1 tsk bakpulver
2 dl mjölk
ca. 1/2 dl socker
60g smör
1 ägg

30g smält smör (till pensling)

Värm en bakplåt eller en brödform i 175gradig ugn i ca 5 minuter.
Blanda vetemjöl, majsmjöl, majsena och bakpulver i en skål.
Värm mjölken lite, tillsätt smör och ägg. Blanda väl. Rör ned mjölkblandningen i mjölblandningen.

Smörj den varma plåten eller formen med smör och häll ned smeten. Jämna till ytan.
Grädda i 175 grader i ca. 25 minuter. Ta sedan ut och pensla ytan med smör.
Grädda den sedan ytterligare 15 minuter eller tills den är fast och har en fin, gyllene yta.

Skär brödet i rutor om du gjort den i bakplåt, annars är det bara att skiva som ett vanligt bröd.



För övrigt lärde jag mig alldeles just idag, att om man håller sina sinnen öppna, så kan man helt plötsligt ta in så himla mycket mer som man aldrig skulle gjort annars.

Jag har också lärt mig att man får ont i fingrarna av att göra ballongdjur i fyra timmar, och att man får ont i halsen av att sjunga "Jag är en liten undulat" väldigt högt och väldigt falskt, väldigt många gånger.
Ja och att min pinne inte räknas som gyckleri utan "rytmisk dans". Men det låter ju finare i alla fall!


Tjillevippen!

//Sandra



Dagens YouTube:

http://www.youtube.com/watch?v=ebwJrvz_W3A

Motivering:

För att barnvisor med Timo och Måns nästan bara måste bli ett nytt sammarbetsprojekt dem emellan. <3



Looks that kill


Som jag gissar att många av er vet, så är jag ett stort fan av Mötley Crüe,
och detta inte bara för att de är huvudpersonerna i tidernas bästa rockbiografi The Dirt och gör musik jag tycker om, utan även för att de har tagit helt fantastiska promotionbilder under åren.
När det kommer till Mötley Crües promotionbilder så är det nämligen såhär,
Frågan om vad som gick fel är helt oväsentlig. Svaret är alltid att ALLT gjorde det.

Jag skämtar inte.



Oftast handlar det om grundläggande, helt normala bandbildskoncept, som sedan flippar ur. Som denna till exempel. Om nu inte Vince fått för sig att det var sexigt att suga på tummen och Nikki inte stört sig på den där snorkråkan, då hade det varit lugnt. Men som det är nu kan inte ens Micks coolhet eller Tommys sug i blicken rädda den här bilden.


Ytterligare en bild som kunnat vara bra om det inte vore för att basisten av någon anledning är placerad i förgrunden och Vince ser trött och förbannad ut längst bak mot väggen.

Detta orsakar ju förstås en hämndaktion i form av nästa bild:


Där Vince förstås själv lyckas sabba bilden bara på grund av det intensiva behovet av att denna gång få stå längst fram.
Vad Tommy och Nikki gör orkar jag inte ens gå in på, men jag misstänker att Tommy har något i stil med Uppblåsbar Barbara alternativt blåsfisk på hjärnan, och Nikki tyckte inte att håret såg tillräckligt ut som att han stoppat ett gem i ett vägguttag.


Egentligen är detta inte den sämsta av bilder, utan den förstörs helt enkelt bara av konceptet.
Det är Mötley Crüe, i ett badkar ja. Och INGEN i hela världen kan komma på vem som kom på den idén och varför i hela friden det kändes smart.


Vince ser ut som att han är på semester, och ligger och solar på en strand där det är okej att ha handskar, och tights med hängslen, Nikki tornar helt avslappnat och i lutning över honom medan Tommy försöker göra det bästa av det lilla hörn utrymme som fanns kvar utan att skymma Mick eller Vinces tights.


Vince ser ut som en Playboymodell på den här bilden, komplett med baddräktspose, Nikki lyckas se rätt cool ut trots att han står på det mest obekväma sätt som tänkas kan när du har på dig platåskor och tights. Och Mick ser varken särskilt obekväm eller töntig ut.

Men Tommy... Tommy...
Under 80-talet gjorde Tommy sak av att lyckas se ut som en transa på varenda bild, men den här bilden tar det hela till överdrift. Till och med bredvid Vinces baddräktslook och plutläppar lyckas han se mer feminin ut,
och det är rätt bra jobbat.


När Mötley till slut växte upp och en del av dem klippt sig så visade sig Tommy inte bara vara en av de minst feminina, utan han visar här också upp prov på hur fruktansvärt humoristiska promotionbilder kan bli om den ena parten på kanten är MYCKET längre än de i bandet som ställs i mitten.



På tal om hår så finns det väl för övrigt ingen som kan förklara exakt NÄR Mick Mars fick ett enmeterslångt hårsvall.
Jag gissar på extentions. Kan Slash så kan Mick.

Tommy är för övrigt den enda som verkar få in den rätta mentalpatientslooken här.



Eller ta den här bilden, Nikki, Tommy och Mick får in värsta sortens hårdrockslook, och de gör det bra.
Pekar finger och ser ut som rabiata vilddjur i all allmänhet...

Men då står Vince där. Och KRAMAS och ser till skillnad från de andra mer ut som en väldigt gosig liten dvärghamster med det där småtrötta leendet.
När jag tänker efter kanske det säger en del om Mötley Crüe som band.



Först fick den här bilden mig att skratta ganska högt för mig själv.
Sedan insåg jag inte bara att det är ett tecken på galenskap, utan att vad Mick håller i är helt klart en stjärngossestjärna, och att Vince har tillhörande strut på huvudet, och som jag har förstått det så är Luciatåg med stjärngosse en helsvensk företeelse.

Detta ledde mig till slutsatsen att den idiot som en gång satte julatteraljer i Mötley Crües händer... var svensk.

VAD TÄNKTE NI MED SVERIGE???!!!


Dagens sista bild får också bli den som från första början riktigt fick min uppmärksamhet att vändas mot hur fruktansvärt illa det kan gå om du är ett glamband på 80talet.
Tommy har rånat en tant, Hela Nikki ÄR ett par tights och man kan riktigt höra Vince ropa "kniiiip!"


Jag hoppas att ni har fått ett gott skratt, om inte annat åt det faktum att jag spenderat tid på att hitta dessa bilder,
och att jag har ännu fler men var rädd för att tråka ut er.

Kanske blir dessa killar ett återkommande segment, "Dagens Crüe", eller något i den stilen.
Den som lever får se!

//Sandra



Dagens YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=PYhGi65Lijg

Motivering:
Det slutar ALDRIG någonsin vara roligt! :)



PS. En liten hälsning till min terror-twin:



D.S


RSS 2.0