But you are the only one I’ve met
- Hello Saferide - I wonder who is like this one.
Kärlek - Ellen DeGeneres & Portia De Rossis bröllop (källa: People)
Dag 5 - Vad är kärlek?
När ett ord från en person är nog för att göra mig glad,
När jag läser en ny boks första blad
När Nicole Kidman sjunger "Nothing would keep us together"
och Ewan McGregor svarar "We could be heroes forever and ever."
När jag kämpar för att inte tänka om dagen
men drömmer och vaknar med ett lyckligt pirr i magen
När jag är trött och ledsen och lyssnar på samma låt
med en text som mer eller mindre rättfärdigar min gråt
När någon orkar med mig under mina svårare stunder,
då idén av villkorlslös kärlek känns som ett under.
När personen jag gillar är intellegent
för det räcker, egentligen, jag behöver inte en biffig FBI agent
När jag hittat någon att prata med
Om böcker, musik och konst, utan att fejka någonting därmed.
När jag vågar, när jag vill, när jag orkar, när jag känner,
bara för den där personen, för min familj och mina vänner.
Love is a many splendored thing, love lifts us up where we belong,
och kontentan av denna dikt, som blev ganska fånig och löjligt lång,
är förstås, inte nånting nånting from high up above,
utan ALL YOU NEED IS LOVE,
Oavsett vad kärlek betyder för dig,
gör det det samma, oavsett om det liknar min uppfattning eller ej!
Nej, nu får det vara nog med galenskaperna och rimdiktandet. Direkt när jag får frågan "vad är kärlek"? så börjar jag citera Björn Gustafssons monolog från någon pausakt i Melodifestivalen som sedan blev jättetrendig på YouTube. Men eftersom jag tyckte att det var lite trist att sno den rakt av så beslutade jag mig för att själv försöka mig på det där rimmandet.
Det gick sådär.
Rim har aldrig varit min grej men jag hoppas att... jag vet inte, att ni ska kunna skratta åt det där nu, och att jag ska kunna skratta åt det längre fram i livet!
Vad jag försökte säga är att kärlek är så fantastiskt många saker för mig. Kärlek ÄR. Bättre än så kan jag inte beskriva hur jag uppfattar det.
Kärlek - Rachel McAdams och Ryan Gosling på MTV movie awards 2005 när de fortfarande var ett par.
Just nu, är kärlek för mig vänner som:
1. Sätter mig i god dager genom att dra mitt nya favoritcitat.
2. Jag lyckas övertyga om att det är okej att citera Little Red Hen och som dessutom förstår varför jag tycker att namnet Benedict Cumberbatch låter och är så fantastiskt.
3. Utländska sådana som låter mig döpa deras streetartfigursikoner efter karaktärer i Kaspar i Nudådalen.
Kärlek - Två soldater, källa och årtal okänt men jag gissar på runt 50-tal.
Pass me the spoon
- Jason Mraz - Too much Food
Dag 4 - Mat
Det här är ju egentligen delivs en matblogg. Hur sporadiskt jag än faktiskt må posta recept. Idag kan jag ju dock passa på, eftersom temat ändå är mat.
Mat är viktigt för mig och mat är en stor del i mitt liv. Men om sanningen ska fram har jag skrivit om det här förut. Om hur mycket mat betyder för mig och för min familj och framför allt för relationen mellan mig och mor.
Det vet ni redan, och jag ser ingen poäng i att upprepa mig, för jag kommer troligtvis inte säga något annat än vad jag redan gjort. Inget nyskapande, inget spännande och inget exalterande.
Däremot kan jag fortfarande posta recept! :)
Här är en av mina absoluta favoriter, för en snabb pastarätt för er likasinnade som tycker om parmesan!
Jag har använt det här receptet många gånger och jag är inte längre säker på var jag fick det från början. Jag ber om ursäkt för detta.
Pasta Alfredo (4 port)
150 g pinje- eller valnötskärnor
150 g färsk riven parmesanost
150 g smör
1 tsk salt
1 dl vispgrädde
4 portioner pasta
Rosta nötkärnorna i ugn på 200 grader i 3 minuter. De ska vara gyllenbruna. Låt dem svalna och hacka sedan upp dem. Det går förstås även utmärkt att inte rosta nötkärnorna först, men personligen tycker jag att det blir lite godare.
Koka pastan.
Smält smöret i en panna, vispa upp grädden lite lätt, blanda med smöret och rör ned parmesanosten och låt koka upp. Rör sedan i valnötskärnorna och häll sedan såsen på pastan!
Lätt som en plätt! Och gott blir det! Första gången jag gjorde det fanns det INGET kvar i slutändan, och Watson ville fortfarande ha mer!
Take strength from those that need you
- Phil Collins - Two worlds
Dag 3: Mina föräldrar
"När jag undrar varför jag är så konstig, då tittar jag på mamma. Om jag fortfarande inte förstår. Då tittar jag på pappa."
- Annie
Det må inte ha varit jag som sa det. Men det stämmer i vilket fall som helst även för mig. För många kanske.
När mina föräldrar kom hem från BB med mig så var de tydligen så upptagna med att se till att jag mådde bra att de glömde bort att äta på hela dagen själva. Det hade ju just sett snyggt ut om de hade tuppat av på grund av näringsbrist över en sådan sak! Så långt gick det ju dock aldrig, som tur var.
Mor och pappa är skilda numera, och båda två är omgifta. Så nu har jag två familjer. En riktigt stor och en lite mindre. En möjligtvis lite knäppare än den andra. Men det trivs jag med.
Mor lärde mig laga mat, skala potatis och lyssna på musikaler. Jag har fortfarande inte lyckats lära henne göra pulverbearnaise.
Pappa lärde mig att älska 70/80tals rock och klassisk punk. Många gånger har jag frågat mig om inte teaterapan i mig kommer därifrån också egentligen. För även om mor min har avsevärt mycket mer scenvana än min far, så kan jag inte annat än undra ibland, om pappa inte hade varit alldeles fantastiskt scenmaterial. Att jag kan fixa smärre dataproblem, det har jag också pappa att tacka för.
Jag har två fina föräldrar, och två fina familjer. Mycket bättre än så kan jag ju egentligen inte ha det.
Dagens YouTube:
och
So I'm a little left of center
- Michelle Branch - You get me
Dag 2: Mina hobbies
En hobby är alltså per definition något jag återkommande utför på min fritid för nöjes skull.
Jag börjar nu fundera på om jag inte var lite för detaljerad i min presentation. Om man har läst den så har jag redan täckt upp de flesta av mina hobbies. Ni får väl sluta läsa om ni blir uttråkade.
- Jag ritar/målar/skissar/klottrar. Om det så bara är krumelurer eller ögon eller hela akrylmålningar med massa färg. Jag älskar känslan av att ha ett blankt papper eller en blank pannå och känna mig inspirerad. Att låta visionen börja någonstans, med en färg eller en idé eller ett ansikte och sedan låta den sprida sig och få liv är fantastiskt.
- Jag skriver. Dikter, dagbok, fanfiction, noveller och rollspel. Jag har tre riktigt nära brevvänner som jag dessutom brevväxlar med på det gamla hederliga sättet. Papper penna, kuvert och hutlöst dyrt porto. Men det är det värt. Personligen tycker jag att det är mer personligt och betydligt roligare att få ett riktigt brev än ett e-mail. Men det är ju inte alltid praktiskt förstås, det kan jag med att erkänna.
- Matlagning. Jag älskar att laga mat. Oavsett om jag hjälper mamma med något stort och krångligt som jag aldrig gjort förut, eller om jag gör eggy in a basket. Sedan bakar jag i mängder också! Om jag får och inte äggen är slut.
- Jag stickar och jag syr. Ännu mer av det sistnämnda nu när jag fått en symaskin. (Äntligen!)
- Jag spelar bas, munspel och tamburin, och så sjunger jag också! Ibland i band, oftast hemma i mitt rum eller på promenader till stan.
Sedan älskar jag ju att läsa, se på film och lyssna på musik också. En av mina hobbies skulle kunna vara blandskivor nu när jag tänker efter riktigt noga. Både att lyssna på andras och göra egna. Jag gör dem och får dem av mina brevvänner och Coleen och det finns mängder att hitta på internet om man letar lite.
Och när jag kan och har råd att åka någonstans eller det är fint väder och jag kan gå eller cykla så umgås jag ju med mina kära vänner också förstås.
Jag skulle förstås vilja säga att jag älskar att sminka, att det faktiskt inte finns mycket som är bättre än att spruta eld och att jag är en riktigt teaterapa. Men för tillfället är det inget jag gör på fritiden. Det är mitt jobb.
Självklart klagar jag dock inte över att jag får betalt för att saker som jag tycker är fruktansvärt roligt. Faktum är att jag kanske skulle ta och börja försöka tjäna pengar på allt det där andra som jag också älskar!
...Men då skulle jag ju inte heller ha några hobbies. Och det vore ju faktiskt rätt trist.
Dagens YouTube:
I'm the kind of person who
...endorses a deep commitment, getting comfy getting perfect is what I live for.
- Savage Garden - I want you
Nu ska jag utmana mig själv. Erukah påstår att alla andra gör det här på sin blogg.
Jag tänkte att då ska jag sätta igång och förhoppningsvis lyckas blogga lite oftare på grund av det. På min engelskspråkiga blogg är det ofta inlägg i det här stuket som jag gör för att jag ska komma ihåg att hålla den igång. Jag tror att när det kommer till bloggande så gillar jag att ha den där röda tråden att hänga fast vid.
Så idag och förhoppningsvis 30 dagar framöver kommer ni få stå ut med inlägg efter den här mallen:
Dag 01 – Presentation
Dag 02 – Mina hobbys
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mat
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Musik
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Utbildning
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 - Vad jag värdesätter i livet
Dag 30 - Det bästa jag har gjort i mitt liv
Jag hoppas verkligen att det ska fungera och jag hoppas verkligen att jag ska hålla fast vid det. Jag kan förstås inte lova något eftersom jag verkligen inte är särskilt bra på att hålla blogglöften i alla fall.
Dag 1: Presentation
(Foto taget av den helt fantastiska Ida Lodin)
Mina morföräldrar blev farföräldrar den 22:a Maj 1991 när jag och min tvillingkusin föddes.
I Augusti 1991 döptes jag till Sandra, även om Mor läste Sandemo och ville att jag skulle heta Silje. Det lät dock för Norskt för min pappas tycke och det blev Sandra istället.
Den 5e Mars i år har jag stått på mina relativt långa ben, svaga anklar och stora fötter på den här jorden i 19 år. Det var nämligen då, när jag var knappt 10 månader gammal som jag för första gången stod själv. Gick gjorde jag tre veckor senare och envisheten och det dåliga balanssinne man får av att hoppa över krypstadiet har jag burit med mig sedan dess. På gott och ont förstås.
Jag växte upp och blev lika delar Dalkulla som Västgöte. Jag pratar Engelska med så övertygande Brittisk accent att infödda Engelsmän tror att jag har bott där i flera år men sanningen är att jag inte förrän förra året ens gjorde ett försök att bosätta mig där och för den sakens skull blev det försöket dessutom inte lyckat.
Lika mycket är jag lika delar barfota skogsnymf som jag klär upp mig i kostym likväl som i klänning i siden och spets och tiocentimetersklackar på skorna.
Innerst inne är jag lite av allt jag tycker om. Lite glamrockare, lite punk, lite hårdrock, lite pop, lite klassiskt lite jazz. Jag är lite Sherlock Holmes, jag är lite Lolita. Lite Harry Potter och lite Stephanie Plum. Jag älskar Shakespeare lika högt som Stephen Fry och Filip&Fredrik.
Lite Prinsessa på vift, Lite Marilyn och Audrey. Jag är lite Boondock Saints, lite Downey Jr och Weaving. Jag älskar V för Vendetta, älskar Fight Club, älskar Imagine me and you. Jag kan sjunga hela musikaler utantill och kan rabbla varenda replik ur fantasyfilmer från 80talet.
Jag är också lite av alla karaktärer jag någonsin spelat på eller velat spela på scen. Jag är hundra procent teaterapa och i allra högsta grad beroende av kicken jag får på scen.
Eftersom jag skriver mycket är jag till stor del karaktärerna jag skriver om. Även de jag inte tycker om. Jag dricker mängder med thé och en inte riktigt lika stor mängd kaffe med mjölk. Jag började som absolutist men blev till slut övertygad om att jag inte nödvändigtvis behöver släppa mitt kontrollbehov över ett glas vitt vin.
Jag lagar mat och jag stickar som en annan hemmafru och jag älskar att dela med mig. Vännerna bjuder jag på middag och fika och en halsduk här och där hamnar i paket.
När jag tänker för mycket målar jag, när jag känner mig inspirerad ritar jag. Jag måste uttrycka mig på något sätt i varje stark känsla jag har, annars kan jag inte sova om nätterna. Vilket uttryck känslan tar är olika varje gång men jag tycker om att förvånas av mig själv.
Varje teckning, varje målning, varje dikt, varje novell, varje sång jag sjunger och varje roll jag spelar på scen är en liten bit av mig. På något sätt.
Det här inlägget är en liten del av mig. Kanske inte tillräckligt för att man ska lära känna mig helt för jag är lika komplex och månfacetterad som vilken annan människa som helst. Jag har hemligheter och saker jag inte berättar och flera tusen minnen både bra och dåliga som gör mig till den jag är. Det kanske inte ger en perfekt bild av vem "jag" är, men jag tycker det duger som en presentation i alla fall. För på sätt och vis så ÄR det just det här jag är.
Dagens YouTube:
I don't know what this is...
Det är möjligt att jag hade något att skriva idag. Men jag tappade liksom förmågan att skriva något vettigt när jag såg det här fotot. Så ni får nöja er med det.
Vänta! Jag kom på en till grej som ni kan få!
Dagens YouTube:
Sådär! Jag kan ju fortfarande posta videos kom jag på, trots min oförmåga att skriva något just nu.
